Igår satt jag här lojt söndagsinlindad, hade just snöat in på nåt med "magi" och "vampyrer" och så ringde J från jobbet och frågade om jag hade lust med att komma dit och diska (det hade varit bra betalt). Och jag fick väldans nojor och svarade abrupt att NEJ DET GÅR INTE, JAG HAR ANNATATTGÖRA och släppte lös ett ofokuserat fniss medan kallsvett typ började sippra fram, blodtrycket sjönk och yrseln tilltog. Visste ju att jag inte skulle borda säga nej, men föreställde mig stå nånstans med plastförkläde och diskmedel, att jag skulle få panik och INT KUNNA, att alla inser att jag är efterbliven, nej: att dom upptäcker en efterblivenhet som jag hittills har lyckats dölja. Insåg att jag är LIVRÄDD för J:s head chef även om jag aldrig har uttryckt det just så med de orden, fattade dessutom samtidigt hur bortskämd och privilegierad jag är som har råd att säga nej till jobb. För det har jag, tydligen. MEN JAG VILLE INTE DISKA IGÅR.Jo, det är för länge sen jag har jobbat på riktigt.
(Det här inlägget skrev jag egentligen igår, men vågade inte posta det då. Skrev om det idag, till dåtid.)
Illustration som muka beskriver hur det ser ut inne i huvudet på mej --------------^. Gå med här om du också känner för en ritfest.
No comments:
Post a Comment