Borgå och sånt, mera bilder

Är tillbaka i Åbo efter Borgå-utflykten och känner mig sådär uttömd och sliten som man alltid känner sig efter ett besök där. Det handlar om ett djupt rotat illamående som sitter i väggarna, som har grott in sig genom åratal av olust och negativitet. Det kränger sig alltid kring halsen på en när man hälsar på där och så tar det ett par dagar att skaka sig loss det.

Nå väl, jag är gammal nog för att inte längre hänga upp mig på det där.

Helsingfors och Riksdagshuset. Eller en bild av det. Renovering bakom. Mystisk vy från bussfönster.

Trevligt i Helsingfors

Metron körde på. Den här mot Mellungsbacka (eller MellUGNsbacka?!).

Myspysig stadsvy vid fiskehamnen

Åhå, abrupt byte av tema. Hittade en död trast som flugit mot rutan på Vessö.

och en lustig svamp.

Manda är inte speciellt glad i att bli fotograferad.

Ej heller passar dess långt inavlade rashundshuvudform till det.

Det här är inget mer än en liten blomma i solstolen på altanen

Vi for på utflukt till mammas kolonilott. Ivrig Manda gillar att åka bil.

Linnankoskigatan

Lite konstigt med snö men inte så konstigt när det faktiskt var utanför ishallen.

Mamma påtar

Det blir morötter och rosamundapotäter

Ärtbild

Ärtbild och mamma som konverserar med konstant ringande invandrare i bakgrunden;

"Minä en tiedä milloin sinulla on hammaslääkäri"

Det blir lite extra många bilder av Manda nu för det här var kanske sista gången jag såg den.

Cancer i lymfkörtlarna sees no cure. Men den är elva år och har haft ett fint liv.

Det fastnade lite frön

Här testar jag faktiskt lite kamerainställningar (annat än automat då). Det blev rätt bra.

Dom har målat fint på konstfabrikens väggar

Det här är vid Nordenskiöldsgatan där brorsan bor

Det här var en eländig buss med en ännu eländigare busschaufför som körde som en vettvilling
och förbjöd folk att gå i mittgången medan han körde (av givna orsaker, men ändå).
Fick en konstig känsla av att åka buss i Östeuropa på 90-talet med dåliga vägar och skramlande bussar. Sen slog det mig att den här "rämä-standarden" mer och mer har blivit vardag också i Finland.
Utan att man kanske ens har tänkt desto mer på det. Samtidigt, utanför bussfönstret, susar glansiga stadsjeepar förbi. Är det nån form av växande klasskillnader som spökar här?
Dom som åker bil och dom som åker kollektivt, menar jag?

Men USCH, nu kom jag ihåg att jag ska spela dragspel idag igen på restaurang. Usch för att det känns som att jag aldrig blir riktigt bekväm med det där! Men det är bra. Brabrabrabrabra övning. Alltid övning. Vad övar jag för?