Friday, September 11, 2015

Att möta en människa som mår bra är sällsynt

Men nu får det snart räcka, tycker jag. Det är ingen reda med något ju. Flyktingströmmar, kläder, mera kläder, sen att man ska sluta donera mera kläder för att folk har skänkt "för mycket". Varför får jag den elaka känslan av att vissa blandar ihop känslan av hur skönt det är att bli av med gamla lumpor med tillfredsställelsen över att kunna hjälpa?
Mitt i allt detta: tanken på att allt ter sig likt nåt slags uppstyltat race likt Hunger games, en dokusåpa fast den i det här fallet råkar handla om riktiga människors liv. Vissa dör och andra klarar sig över mållinjen där sen europeerna står och hurrar och hojtar med banderoller och hurrarop. Hurrarop och välkommen-skyltar, och sen: painu vittuun-skyltar i Nummela. En adress för en flyktingförläggning, på raden under: samma adress fast emot. Imorgon, nån jäkla tyst minut för ett Finland som är på väg att dö. Samtidigt: hela Citymarkets personal på utmarschering. På lördag, nån refugees welcome-picknick i parken. Konspiratörerna: 1. dom håller på att tömma Syrien så att Israel ska kunna utvidga och 2. det skickas terrorgrupper till Skandinavien. Hela tiden: snack om generalstrejk. Gänget SSS som åker karusell och gör bananas-beslut. Vänstern som når bottenplacering i popularitet. Taloustutkimus. Arbetslösheten. "Vi måste skapa arbeten." Självmorden. Depressionerna. Burnoutsen.

Mitt i allt tycker jag mig nå nåt slags klarhet. Det att jag på sista tiden har haft en känsla av att jag sällan pratar med någon människa som mår riktigt bra eller som är fullständigt frisk, det är inte rappakalja. Det är så det är nuförtiden. Människor är stötta och omruskade, hjälplösa, överarbetade, underarbetade, rädda, övergödda och rika, fattiga och alldeles desperata. Att möta en människa som mår bra är sällsynt.

No comments: