Sparvöga

Nu har jag hittat den! Serien som jag såg på som barn - eller som i princip hela min familj satt och var som fastnaglade vid i den gamla kattslitna soffan (jo - vi hade katt(or) nån gång i slutet av 80-talet. Jag vill påstå att det är på grund av den här serien som jag till stor del blev som jag blev, och som jag senare fattade tycke för t.ex. Twin Peaks, Riget för att inte tala om Roy Anderssons filmer. Den har en liknande mystik, en tungsinthet, brunhet och dimmighet samt en långsamhet som bara sjuttiotalsfilmer kan känna igen sig i. Vi får följa med en liten flicka Sparvöga som iakttar och försöker leva med sin mer eller mindre dysfunktionella familj; en tillknäppt mor och en far som har leukemi och som har skrivit dikter så att han har blivit snurrig. Bokstavligen. I bilden finns också en expressiv biblotekarie, en hårt arbetande morfar, en kringstykande mormor, en alkoholiserad farfar som har hand om en pytteliten Shell-mack och som äter köttbullar och korv samt dricker sprit som enda nöje, en desillusionerad farmor som intresserar sig för häxkonster och köper dyra små grejer som tröst. Och mera! Jag ÄLSKAR den här serien! Den måtte vara något av det bästa som den svenska teven hade att erbjuda under årtionden. Ping, Lindman! Det här kan vara precis vad man letar efter under dessa namnlösa höstkvällar.