Att en ultraljudsgobb konstaterar att gallblåsan är ur funktion, säger att "sen täytyy poistaa" och att man får bokat en tid vid gastroenterologiska avdelningen på Raisio sjukhus, betyder tydligen inte att man är på väg att bli inlagd för operation, det fick jag erfara idag då jag sprungit mig halft fördärvad från Raisio centrum till sjukhuset som skulle envisas med att ligga två kilometer utanför stan. Fick tala med en solbränd läkare som sa åt mig att "sä et näytä siltä et eläät vispikermalla" och menade att mår jag bra, så mår jag bra, helt enkelt. Inga röntgenbilder visade några stenar och en oduglig gallblåsa som inte ställer till med några nämnvärda besvär, är helt enkelt inte till besvär, menade hen. Blir det värre så blir det värre och då vet jag vad jag gör.
Jag kunde inte annat än hålla med, även om jag nog inombords blev ganska besviken, då jag hade sett fram emot hela det där dramatiska i att bli inlagd, nersövd, vakna på nån uppvakningsavdelning, narkosvamla i nån slags mjuk halvdvala, spendera hela natten i en obekant säng med rosa pyjamas, se på teve, peta på förbanden, be om smärtmedicin och spendera morgondagen som en tapper soldat som alla tycker synd om. Nå, det blir till en annan gång. Antar att gallblåsan kan ställa till med mer fanskap då den en gång har bekantat sig med hur man gör.
Släntrade tillbaka till centrum i maklig takt, åkte gratis buss hem eftersom mitt busskort var i fel zon och busschaffarn inte ställde till med nåt hallå, slank in på nåt seminarium och drack gratis kaffe på Arken och var med J och köpte en hiskeligt vass kniv. Livet fortsätter, helt enkelt.
4 comments:
här har du hållit på att gå under med gallblåsa, borde ju ha peppat på och skrivit att "det ordnar sig nog", men har varit för trött för att läsa andra bloggar än min egen. "det ordnar sig nog". "skam den som ger sig"!
men sidu det ordnade sig ju! jo, jag har gått lite helt bananas över det här gallblåsespektaklet.
Jag är nog så lättad. Snälla kan du börja äta hälsosamt nu så gallblåsan inte börjar krångla heller. Att ta bort ett organ ur kroppen är nog ingen liten grej. En och annan rapporterar på nätet om kroniska besvär efter en sån operation.
Men hajpen över och förväntan inför att vara intagen förstår jag till fullo. :D
Vivi-Ann Sjögren hade en fin "längtar tillbaka till dårhuset" kolumn i senaste Ny Tid.
Hah, det är på nåt sätt så roligt att du är mer lättad än jag :). Men jo - nu MÅSTE jag börja ta hand om mig själv o äta lite mer eftertänksamt. Låta detta vara nån form av varningsklocka, eller så.
Oj - måste absolut läsa den kolumnen!
Post a Comment