Jag. Är. Färdig.

Idag har jag gjort trollkonster och sprungit omkring och upprätthållit bilden av min kaotiska vardag enligt bästa förmåga. Eftersom R sov i mitt arbetsrum på lördag och sen lämnade nycklarna där, så har jag inte sluppit in efter varken min dator eller följande recensionsbok sen dess. Så istället har jag typ sluibat och runnit ännu mer längre ut i periferin. Att jag spelat solitaire om nätterna, gör att mitt synfält har blivit helt vrickat och fragmenterat, så realitetsuppfattningen har liksom varit - konstig. Så idag fick det vara nog, i morse klädde jag mig i min häxdress och drog en formel som funkat tidigare (egentligen ämnat för att komma över personer, men varför inte obsessioner också, tänker jag):

Så snart är det gjort, ingen mer solitaire för undertecknad.

Idag hamna jag sluiba runt på stan för att sen slinka in till arbetsrummet genom samma dörröppning som taiji-typerna kring 16-tiden. Jag handlade ett block med svarta papper och tillhörande färgpennor och sen lite biblioteksböcker för att - ähum - få teckneinspiration. För jag borde ju rita, jag borde ju förverkliga grejer jag vill förverkliga och inte spejsa ut i allt möjligt annat bröt. Och så hittade jag ett hästpussel på loppis, allt detta för att helt enkelt få annat att fokusera på än solitaire.

När taiji-gurun öppnade dörren ville jag direkt säga, att DU GILLAR TE för jag hade läst på taiji-typernas hemsida (för att få reda på när de har sina timmar, så att jag ska kunna tima det med att själv dyka upp samtidigt som de kommer) att just den här guruns passion är te, haha. Jag vet mer om folk än vad de anar. Jag vet också att han är pianist och har fibromyalgi, men att taijin har hjälpt honom. Men jag höll mig, jag sa ingenting konstigt.

Vad jag har lärt mig genom mina häxritualer, är att trollkonsterna inte bara ger sig själva, utan att man med hull och hår måste leva upp till sina egna förväntningar. Och man vill ju också att de ska funka. Så, no cheating here - nu går jag in för att förändra mina (o)vanor. Det här skrivandet är också i sig ett manifest - nu är det slut med det där.

Nu ska jag typ sova, för jag är så attans trött. Vet inte vad jag gör om nätterna, men det är varningslampor på alla håll. Jag. Är. Färdig. Men nån gång ska livet återvända igen.