Men nu gonatt

Jag har varit så arma trött hela dan, gått och gäspat och med blicken bett om att bara få gå hem när vi fastnat på efter-bastunsnack vid Backas kök och vinkällare, och sen odlings- o restaurangsnack med Jimmy vid butiken, samt allt annat attans snack som man råkar på när man bara ska gå hem - och ändå är det jag som nu sitter här medan J snarkar i kammarn, och tycker mig plötsligt tänka ens lite klart. Kockan är inte ens 23, och då är det väl nästan osunt att gå och sova, hur trött man än är?

Nåväl, det var en så himla fin och händelserik helg. Jag var ju trött redan innan den kom och sen när folk och bekanta började droppa in på vår lördagkvällshappening, så blev jag rent ut sagt sur - jag visade det förstås inte, men inte en del av mig skulle ha orkat med nåt sånt här bekant eller halvbekant. Men sen så föll det sig bara så fint att alla hittade sig själva perfekt, två somnade på en filt på gårdsplan, två sov i mitt tält på campingområdet och båda spelningarna var bara superfina liksom nötöfolket som åter troget dök upp för att titta på. Till sist satt vi upp lite sådär för länge och jag drack lite sådär för många vodka spritz, men sen behandlade söndagen en med ullvantar och var varlig och blåsig och bjöd bara på ett fåtal lunchgäster som man bra klarade av. Men på söndag kväll då vi var bjudna till Kalviks, hade jag nog hellre sluppit ölen och drinkarna. Abborren var god och sällskapet likaså, som brukligt, men jag var nog då rent socialt utmattad, för att inte tala om idag då, när vi som vanligt satt på vårt sedvanliga efterbastunsnack. I alla fall lyckades jag artigt tacka nej till nån sprit och det var då för väl. Sprit är fan inte spännande om man ska dricka det konstant, men ibland manar läget bara till det, att snapsen måste fram och det ska skålas på Nötö.

Men ahh, idag kom underbara Sara och bitarna föll på plats och jag slapp den där arma kundservicen som jag försöker att inte klaga allt för öppet på. Alla som nånsin hållit på med den vet vad det handlar om. Det är vad det är, men nu när jag har ersättare varannan vecka i juli kan man inte klaga. Det är helt fantastiskt.
Plus att mina kvällar numera ofta går ut på gurkinspektion i grönsakslandet. Det är helt otroligt så det växer, både zucchinis och goda frilandsgurkor (inte freelance-gurkor som jag nån gång tänkte, ehhehhe, Vilken gurka skärs bort först? Ehhehehe. Mest flexibla gurkan? Muahhaha.) Att gå omkring och inspektera sitt grönsaksland är sånt jag helst hade (borde/kunde) göra konstant hela tiden.
Men nu gonatt.