Kan inte påstå att jag har gjort några underverk på sistone, snarare har jag bara trampat i klaver efter klaver. Nå men vet ni, man borstar av sig och stiger upp, så gör man.
Här emedans jag jobbar mina futtiga tre timmar per dag som lunchtant vid Kåren, så tänker jag allt mer på sånt här som att hur orkar folk? Att varför gör man det här? Vad är det för mening med alltihopa och vart är man på väg, vad tror man sig tycka att är roligt och vad är inte det? Tycker gränserna är så hårfina. Ena dagen kan en kalja vara euforisk och man blir så glad och upprymd, och andra dagar är det bara det värsta och krapulan som en påminnelse över ens förgänglighet och döden.
Mest tänker jag nu på de där som jobbar där hela tiden. Att vafan får de ut av det? Och varför är jag så jäkla känslig och störande att jag inte skulle kunna föreställa mig ett liv som deras? Kanske det nu bara är så, att vi är funtade olika. Att mitt rastlösa väsen kräver mer än att varje dag gå till samma ställe och träffa samma mänskor, jag letar verkligen hela tiden efter nästa grej. Och sen nästa och nästa. Poängen är typ att komma ihåg att man inte är bättre för den sakens skull, snarare är man just bara mer störande och mindre anpassbar. När jag var yngre tyckte jag alltid att man var bättre för att man typ var bångstyrigare och ville annat. Nu tenderar jag tycka rakt det motsatta. Man är fan mycket bättre om man inte har så många jävla krav på livet.
Eller poängen är nu kanske inte heller den att någon är bättre eller sämre. Kanske det bara mer är så att samhället inte riktigt är anpassat för oss som spretar hit och dit. Vi skulle måsta stångas med varierande uppgifter varje dag. Nån dag skulle uppgiften vara att sopa en viss gata, en annan dag att sitta inne på ett kontor och fundera på hur man kunde få ungdomar aktiverade. En tredje dag skulle man sitta i en grupp och planera inredning och färger till ett visst kontor, en fjärde dag skalar man morötter och potatis. Och sen när man har varit tillräckligt mycket för sig själv så skulle man stå i en kassa i ett par dagar. Fan, vad jag hade älskat ett sånt jobb.
2 comments:
men å vilken viktig information! det borde gå att skapa ett jobb åt sig som avbytare, lomittaja. precis som det finns avbytare för bönder. Du kunde ha en firma, och jag borde kunna naställa dig att för en dag komma och göra det som jag borde göra på jobbet medan jag sprallar runt. Jag skulle betala dig min lön för dagen. Hur svårt kan det vara?
Båda sku bli lyckligare.
Ja men precis! Nån dag då du har nåt bökigt, monotont jobb som bara måste göras medan du hellre hade stannat hemma o tvättat, så kunde en avbytare komma in och fixa det åt dig. Man sku lämna instruktioner o telefonnummer.
Post a Comment