Påskbestyr hehe

He e påsk, Jesus lever igen och jag har lagt mig an med en konstig dialekt som har inslag av både Östnyland o Österbotten. Funderar ibland på min egen dialekt och vad det är för en? Svaret är väl just att den bär intryck från olika ställen jag har bott på. Har så lätt att påverkas av hur andra snackar (fast inte helsingforsiska, tänker snarare om folk som säger "jag heeetttter" som om de gjorde ett misstag bara, genom att prata sådär. För jag vill ju inte tänka illa om folk ändå).

Idag ska jag laga vegetarisk shepherd's pie! Jag skriver det, för det sker ganska sällan, att jag skulle ställa till med något som kräver förberedelser och ingredienser. Vi får se vilken grad katastrof det blir, känns ju tryggt att ha en kock i huset i varje fall - brukar ofta bli så att kocken exempelvis får skära morötter för han gör det på 5 sekunder och det blir jättefint medan jag står där i 15 minuter och skär mig i fingrarna.

Det har varit torrt och varmt en tid nu. Jag tycker allt mer att vädret håller på att bli sånt, att det är ett eller annat under långa perioder utan omväxling. Regnar det, så regnar det i flera veckor och blir översvämningar och tvärtom. Vad kan det här bero på? Eller har det alltid varit så? Tänker mig att vi här ofta får en light version av sådant som sedan är förödande i länder där man vanligtvis också har lite mer temperamentsfullt väder än man har här på våra breddgrader.
Alltså BLA BLA.

Nu är det påsk. Det slog mig igår att jag inte tänkte på Jesus på hela dagen, fast han enligt legenden hängde där på korset hela fredagen. Jag brukar tänka på Jesus åtminstone en gång under långfredagen, men igår tror jag tamejtusan inte att jag skänkte honom en enda tanke. Betyder det här att Satan har flyttat in i min kropp? Det tror jag knappast.

Jag måste skriva lite om mitt skrivande, fast jag inte kan låta bli att samtidigt tycka att det är så ENFORMIGT, allt det där. Skriva om skriva. Ni vet vad jag tänker om det. Samtidigt så verkar det ju som att folk verkar intresserade av det, inklusive jag själv?! För att alla håller på och skriver sin bok nuförtiden? Eller vad beror det på?
Hur som helst, så fick jag en dosa snus av D och det ledde till att jag fick ett efterlängtat uppsving i arbetsmoralen. Jag tog tag i fanskapet, Gun-fanskapet och gjorde några riktigt drastiska förändringar efter en väldigt tydlig dröm om natten. Ja, eller så var jag halvvaken, det kvittar. Hur som helst, så fick jag en stark känsla av att huvudpersonen Gun måste bli en karl. Jag tänkte att det var så intressant så det måste testas, och MIN SJÄL, rätt som det var så hade jag skrivit om hela boken med huvudperson som karl! Nu tänker ni kanske att jag har förstört något eller att jag håller på att överarbeta skiten, men tamejfan, jag tycker det blev så himla mycket bättre nu. Jag fick gå in i situationerna en gång till, fundera på andra människors reaktioner och tänka på hans läggning ännu mer, till exempel blev reaktionerna när han dansar uppsluppet hemma på ett tråkigt barnkalas helt annorlunda nu när han var en karl (typ kvinnorna skrattar artigt åt honom för att han är en tönt - inte att de ser uttråkat och med vag avsmak på henne). Och det kändes som om det var såhär det borde ha varit helt från början!
Nu känns det verkligen som att den här boken är klar och att jag inte kan göra så mycket mer åt detta. Så nu tänker jag låsa in den i bordslådan för att aldrig se på den mer. Skoja bara, jag ska ha skiten utgiven, så klart. Och får jag inte det, så har jag i varje fall skrivit en bokajävel i äldre ungdomen, och är stolt över mig själv.