Det där nya som skvalpar omkring

Jaha, och här sitter jag i ett alldeles för soligt sovrum, med datorn på ett gammalt A3:ans teckningsblock, och tror mig ha något vettigt att tillägga i ROMAAANEN, min skrift, det där stora hela som nu också har börjat spöka medan jag läser andra texter. Jag läser andra texter och mitt i allt knackar de på, tankarna på om det inte blir litet för mycket av en sak, just där i början? Om det ändå inte är litet för mycket arbetsplats rätt där i början och för lite hem, för lite sånt där som för en in i den rätta stämningen?
Snart är det meningen att jag ska skriva en recension om en annan bok, och jag tänker bara att hur tusan ska jag kunna det? Med så mycket distraktion omkring mig? Skulle helst bara skriva några korta ledord som skulle beskriva vad jag vill säga, är sannerligen trött på att FORMULERA MIG och "låta som något". Kan inte låta som något just nu, kan bara luta mig tillbaka och blunda och känna solstrålar mot huden, BLA BLA fucking BLA.
Som om det inte vore nog med recensionen, så ska jag sedan, alldeles därpå, också komma på något att skriva kolumn om. Jag fattade nog inte riktigt vad jag gav mig in på, när jag tackade ja till att en gång i månaden värpa ut kolumn för Yle. Jag trodde att det skulle bli lätt och harmlöst, att jag skulle skriva såhär som i bloggen, bara hitta något ämne och sen gå lös på det, utan farhågor eller prestationstankar. Tji fick jag. Stirrar mig blind på siffror och delningar, tänker att det måste bli bra och engagerande, att det är mitt namn som står där och att jag måste göra skillnad, sådana saker.
NÅ VÄL. Det blir vad det blir, alltihopa. Snart är den här månaden slut och nästa tar vid, rätt som det är, är vi på ön igen och ska hålla kafé så som vi har gjort i tre somrar redan. TRE SOMRAR. Förstår inte vart tiden tar vägen, det enda jag ser är mitt åldrande ansikte och mina växande valkar, det där nya som skvalpar omkring på magen medan jag springer och försöker hålla upp något slags idé om att jag fortfarande är en sån där som springer, som bryr mig om min hälsa och att bibehålla något slags mänsklig skepnad.