Wednesday, January 16, 2019

Ingen jävla kass till mig

Idag gick jag till Vegaanihaastes Åbo-evenemang i Vimma. Största orsaken till att jag gjorde det var naturligtvis att det där delades ut ganska välfyllda produktkassar sponsrade av företag. Och så när jag kom dit, så var det fullt, och så fick jag ändå en sittplats samtidigt som det gick upp för mig att alla de där attans kassarna redan hade delats ut. Och som jag blev arg sen. Jag blev så arg, så arg inombords och med jämna mellanrum tittade jag desperat omkring mig om det inte var så att någon kunde ha lämnat en sån där kass någonstans? Varje gång det prasslades med de där attans kassarna så kördes det knivar genom min bröstkorg. Helvetes helvete! Jag såg framför mig hur jag helt sonika gick fram till nån, stirrade på den, tog dens jävla kass och gick iväg. Skulle ha gett på käften åt nån för att få en, så arg blev jag - för jag blir alldeles fruktansvärt ursinnig på att inte få ut något av grejer som jag har satt tid över till. Nå, det som jag lärde mig av denna situation är att jag är en jävligt självisk, oempatisk och grym människa som får våldsamma fantasier när saker inte går som jag vill. Jag tittade så avskyvärt på en liten familj som gick iväg med TRE kassar (okej, de var två vuxna och två ungar, så de var ju verkligen värda kassarna) att jag nästan tänkte att det måste stinka om mig, så mycket avsky kände jag inför att vara där och bli utan.

Nåja, sen blev jag ju där och lyssna på en ganska intressant föreläsning, så det var ju nästan värt det. Där fick jag bl.a. bekräftat ett av mina egna antaganden om att djur med lägre intelligensnivå än människan högst antagligen egentligen lider mer av att exempelvis bli inlåsta, för att de saknar förmåga att hantera och tänka sig igenom svåra situationer. Exemplet var ett tillfälle då man får en spruta. Människan kan psykiskt förbereda sig på en sån sak, men för ett djur är det bara ett helvete som man inte vet om har ett början eller slut, det är så som det är - oberoende om det tar slut efter 10 sekunder eller inte.
Intressant var också att de flesta djur sätter tid över till "onödiga sysslor" som lek. Egentligen är det väl ganska självklart när man tänker på det, men tål väl att upprepas i varje fall. Djur vill ha roligt och - hör och häpna - djur vill också arbeta, tänka eller på något sätt uppleva meningsfullhet. För mig som har hund ter det här sig som en självklarhet: Jag har alltid märkt att Mili vill arbeta. Hon vill helt tydligt jobba för sin mat och inte bara få den tilldelad, det finns ingen större glädje än den glädje med vilken Mili glufsar i sig ett tuggben efter att hon har gjort livsviktiga uppgifter som att leta igenom hela lägenheten efter en grön gummigroda.
Ett experiment hade gjorts med kalvar. En grupp fick gå in i en hage genom en port som öppnades för dem, och en annan grupp tvingades själva klura ut hur porten öppnades. Gruppen med kalvarna som "tvingades tänka" visade stora tecken på glädje och upprymdhet när de väl hade lyckats öppna porten. De hoppade omkring "som kalvar på grönbete", hehehe.
Ät inte djur, folks! De djur ni äter har högst antagligen levt under fruktansvärda förhållanden och haft ett liv som är ganska miserabelt. Ät helst inte deras mjölk heller, det är bara sjukt.
Människan är det värsta djuret.

No comments: