Jag ska bara ta en paus i mitt evinnerliga knog och kort konstatera att jag är en rätt så eländig partner. Jaja, jag är rolig också, men mest har jag för mig att jag nog är störande till tusen - i alla fall när jag vaknar och är färdigt stressad, då är det VÄRST att ha med mig att göra. Mycket stress leder till mera stress: Man slarvar, det blir dåligt, man blir sur på att det är dåligt - man sätter ner onödig tid på att försöka fixa sånt som från början är helt superskit och det leder till uselt humör och ja, här har ni mig då.
Idag vaknade jag genom att säga att "jag tycker inte om dig" till J, sen stängde jag av den musik han lyssnade på, blängde istället på honom och hittade på nåt om att jag är ÅSIDOSATT i det här förhållandet ("-du är fantamej INTE åsidosatt, du får hela tiden ha det PRECIS som du vill! Dessutom får du vara här hemma och behöver inte gå ut dit, BLAND FOLK - Nå tänk om jag VILL gå ut dit bland folk och inte sitta här och ruttna mellan mina sketna lakan hela dagarna - Ja vi kanske borde byta osv osv") och vill höra musik med LEKAKER och ROSOR istället för det irriterande bröt som han ville lyssna på. Tilläggas skall att jag är smutsig, håret ligger slätt och stripigt över svålen på mig, jag är flottig, sur och går med uttänjda, gråa yogabyxor - okej okej, jag säger inte att man behöver gå omkring och se bra ut inför sin partner eller nåt, men ibland har jag alltså känslan av att jag själv skulle må bättre ifall jag inte envisades med att gå omkring och se ut som en bajskorv hela dagarna.
Det är fan inte enkelt ibland att bo tillsammans med nån, det är allt jag vill säga. I alla fall inte om ens sociala kapacitet pga stress mestadels ligger på en femårings nivå och man blir SKITSUR för minsta lilla.
Mål med idag: Att rita tre kalendersluckor klara så att jag kan dra en sån där lättnadens suck och tänka "jag klarar det här". För det kan jag inte nu.
No comments:
Post a Comment