Vem har sagt att det inte skrivs bra poesi i Borgå? NÅ INGEN. Här är ett bevis av en poet som jag egentligen inte känner, men som jag vet att har varit hemma hos mina föräldrar och fyllespelat piano med pappa i tiderna. Återfann dikten i en av mina gamla böcker från 90-talet och inser att jag ju attan har påverkats av denna, speciellt den där raden om barnen i lekparkerna som har blivit vuxna, men inte jag! Härrigud, är det ett borgåfenomen?
I alla fall, idag: Thomas Henriksson. Varsågod.
No comments:
Post a Comment