Förlåt

Jag har gått och gruvat mig sedan jag publicerade det här tidigare blogginlägget, faktiskt ångrat det lite - jag kunde ha skrivit om elitistiska musikgubbz utan att specificera att det handlade om brorsan. Började tänka på det, att vad tjänar det till att hänga ut sin bror på det där sättet, det är ju rent egoistiskt på nåt plan, att offentligt fråga sig att "vad ska man göra"? Kanske var det mest ett desperat försök att klargöra att jag på nåt sätt är bättre och klokare än honom, så att alla nu säkert ska veta det - men inte fan är jag det. Tvärtom är jag bara lika usel om jag känner behov att uttrycka offentlig ilska och avsky över något som man hellre bara borde ha låtit rinna av en som vatten från en ankas rygg. Nä, jag vill inte bli en bitter jävel, det är det sista jag tänker bli. Och det första steget mot att bli en bitter jävel är just att börja perkla sig över saker som man ändå inte själv gör nånting aktivt för att förbättra. Jag förlåter brorsan, älskar honom och låter honom vara i sin gubbighet. Han är fin, på sitt sätt, han har en underbar humor och han förtjänar allt gott som händer åt honom. På riktigt. Se kan det vara att han inte förhåller sig önskvärt till världen och att han inte vet bäst alltid fast han tycks tro det - so f'n what? Så många gör det. Inte skadar det nån.
Hej januari, titta, jag är redan bättre.