Har haft en mysko känsla av att jag vill bli vuxen på sistone, vet inte vart det här ska leda. Antagligen slutar det med att jag stapplar ner längs med Tavastgatan i söndriga byxor och med en utslagen ölburk i armhålan, men vi tar det sen när den dagen kommer.
Det började kanske med en kväll som lite spårade ut. Jag som var i fyllan, mer i fyllan, stiftade nya bekantskaper, rojvade och höll på. Lät bändet rouda och slita för jag, the fyllequeen, behövde ju inte slita, hur skulle det se ut? Nej, jag var ju fullt upptagen med att vara fucking awesome på sidan om. Alltså ibland önskar jag att man kunde sparka sig själv i baken, likt en åsna. Om åsnor kan det, alltså. Jag kom hem sent, senare än J efter att ha hängt med basisten och typ glott ut i luften, sagt "ööh" emellanåt. Hela den helgen spenderades i grymma moralkval.
Sen var det detta med att vi fick en förtjänstfull uppgift med J, vi ska vara cafévärdar i sommar. Jo, för fan! Det finns ingen utväg längre, vi ska till Nötö i sommar och driva café. Det är naturligtvis helt sjujädrans roligt, spännande också. Och skrämmande. Det ska vara lunch och caféprodukter och hela hoiton. Man kan liksom inte vakna en morgon och tänka att äääh, nu håller vi fan stängt en dag. Eller, man kunde ju - men det hade inte varit schysst.
Sen är det också det här med att det nästa helg är skrivarhelg, första helgen för kursen Litterärt skapande, och jag känner mig bara som att jag INGET har att skriva om. Riktigt tomt är det på den fronten. Med formuleringarna och sådär, alltså. Eller överlag, nåt jag skulle villa skriva om. Man kan ju naturligtvis skriva om att man ingenting har att skriva om, det funkar också, men det hade väl blivit lite tråkigt i längden.
Jag känner mig lite som i ett brytningsskede och då är det liksom tomt i bollen. En Lotta försvinner medan en annan, kanske allvarligare, kanske mognare, prompt vill ta över. Samtidigt så händer det så himla mycket i världen och ens lilla liv ter sig så futtigt i jämförelse med andra människoöden. Ska ta och avvakta och se var man landar.
3 comments:
Jag tror och hoppas att det kommer att bli rikligt med inspiration under kursen så du behöver kanske inte sitta helt utan skrividéer. Själv har jag en massa skrivprojekt i skallen, men ser fram emot att få tänka utanför ramarna och skriva något jag inte ALLS tänkt mig. Ser också fram emot att träffa dig och alla andra! :)
Jag trot också att kursen i sig kommer att funka som en trigger på den fronten. Det bara måste ju bli så! Ett gäng som samlas för att skriva och lyssna på varandra. Ska bli otroligt spännande och ser också fram emot att träffa dig och alla andra!
Låter härligt!
Post a Comment