Det var när sambon sa att han inte har en aning om vad som försiggår i mitt huvud som jag insåg att jag har försummat bloggandet litet på sistone, av den anledning att jag är helt tom i bollen - trodde jag. Sen gick jag ut och insåg att det nog finns en hel del saker som jag går och grunnar på i varje fall.
1. Alltså det här med invandrarpolitiken, gatupatruller, Danmarks nya lag och ryska gränsen, politik och what not. Jag insåg att det börjar bli så fruktansvärt alltihopa, att man reagerar på det kanske allra harmfullaste av sätt: med apati. Man orkar inte förfäras en adertonde gång. Man orkar inte dela artiklar, ondgöra sig och hojta. Även om man naturligtvis borde. Det värsta är, att man antagligen borde hojta, väsnas och protestera ännu mer ju fler tokiga förslag och påståenden man läser om, ju mer rumsren rasismen blir. Men jag tänker felaktigt; äh, jag skrev ju redan en lång uppdatering om vad jag anser om de här sakerna för ett par månader sen.
Farligt med detta: tanken om att allt egentligen handlar om nån slags identitet; var man själv står i en viss fråga. Han man klargjort att man hör till antirasisterna och, ja, då behöver man inte orda mer om den saken.
2. Det här för mig in på följande resonemang, som just handlar om det här att jag tycker att allt mer och mer börjar likna nån slags åsiktsstrid, strider om att övertyga nån annan part om att man själv har rätt i någon fråga och att ens egen fråga är den viktigaste. På Facebook var det en som delade en video från Lesbos, av flyktingar som kommer i land i båtar, barn som gråter, sånt. En annan reagerade med att posta en video på hundmisshandel, skrev "för mig är det här betydligt värre". För mig. Reaktionen på denna kommentar: "du har säkert hundar."
Det är som att diskussionen förs av en blind och en döv. Båda tydligen rätt så inkapabla (i det här fallet) att se något ur en annans perspektiv. Vart hamnar vi om alla bara ska tuta ut med den ena förfärligheten efter den andra, likt nån slags tävling i vem som pungar ut det allra värsta?
Handlar inte den påhittade striden mellan rasister och antirasister egentligen om liknande saker, att övertyga den andra parten om att man själv har rätt? Var är lyssnarna och medlarna? Var är dom som förklarar att den egentliga striden borde föras mot regeringen och makteliten som har ställt de utsatta mot varandra så att de kan syssla med sina svinaktiga affärer (placera vinsterna i skatteparadis, lura folket att det går skit för Finland, till exempel) i fred?
3. Kroppsdiskussionen. Tydligen går debatten kring kroppsbild och ideal igen het. Jag har inte läst ett enda inlägg om det. Jag tycker det är så fruktansvärt tråkigt, förstå mig rätt nu, jag tycker inte att det är oviktigt på något sätt, det visar ju själva debatten att det inte är, men jag har liksom haft min beskärda del av fucked-up inställning till min egen kropp redan, och nu när jag äntligen har blivit av med den, förkastat alla samhällets ideal och är fullständigt likgiltigt inställd till andras kroppar, så orkar inte ett uns av mig ta del av den här diskussionen. Men det är ju hemskt sorgligt att unga kvinnor (okej, också män) fortfarande i högsta grad är så kapitalistiskt förvillade att de tror att det är ideal som gäller. För ja, det är en kapitalistisk fråga. Reklam är till för att sälja och förmedla ett ideal som ska få oss att tro att vi är ett steg närmare idealet (normen) om vi köper det som reklamen förmedlar. Hela samhället genomsyras av bilder av kvinnor som uppfyller alla ideal och som vi vanliga dödliga felaktigt tror att vi behöver efterlikna för att bli framgångsrika och lyckliga. Till det säger jag good luck!
4. Män som känner sig kränkta över att bli beskyllda för att vara potentiella våldtäktsmän. Get the fuck over it. Ni är vita, (ofta), ni är män: ni står på toppen av fucking allt. Ni är värst. Som grupp. Jag vet att det inte är en lätt "börda" att leva med, men så är det nu bara. Kvinnor är rädda för att ni finns. Orka oja sig över det. Jag frågade min sambo hur han skulle känna sig ifall han gick hem, sent, på samma tomma gata som en tjej och hade märkt att hon hade börjat gå snabbare, att hon hade blivit rädd för honom. Han sa: "jag hade tyckt synd om henne som hamnar leva i ett samhälle där hon är rädd". End of discussion.
Jag är också nästvärst, för att jag är vit, och europé. Mitt liv ger ett fruktansvärt ekologiskt avtryck på planeten bara för att jag var född här, och ja - det är också rätt fruktansvärt att leva med den vetskapen. Men jag kan göra det. Jag gör mitt bästa. Det kan ni också.
9 comments:
jag tror att män som blir kränkta (jag har själv blivit lite småkränkt den sista tiden!) blir det därför att de så extremt lite är en del av problemet.
det är en avgrundsdjup klyfta mellan män som är en del av problemet och de män som inte på nåt sätt är det - de kan tvärtom vara väldigt i pisset pga. just de män som är problemet (som förutom att våldta också förtrycker andra (både män och kvinnor), gör dem så fattiga det bara är möjligt och t.ex. mobbar dem och misshandlar dem i skolor och på andra ställen).
de här männen är dessutom helt jättefyllda av t.ex. känslor som hat mot de män som utgör problemet och att då skyfflas ihop i samma kategori kommer inte att väcka sköna känslor.
vi behöver ord för att meningsfullt skilja ut vänliga, empatiska män (som t.ex. din j) från den sorts män vi här riktar oss mot.
Grejen är att jag inte förstår varför man skulle bli kränkt, snarare arg. Har också reagerat på, att när mäns våld & sexpåhopp diskuteras, av kvinnor, på sociala medier, så lyser själva männen med sin frånvaro. JAG FATTAR INTE DETTA. Vad är man rädd för? Det är ju inte som att kvinnor vänder sig mot ALLA män, snarare skulle det vara himla roligt om nån man också hade dykt upp och stött en i diskussionen, men när de så sällan gör det, så misstänker man ju att det här är ett väldigt känsligt ämne, eller vad det nu kan handla om. Det är som att de inte alls kan eller vill befatta sig med situationen att det finns män som är assholes. Som att det faktum skulle kunna ta ifrån dem nåt, eller vad vet jag.
För att förtydliga: kritiken är snarare mot samhällets normer än mot individer/män.
jag har själv suttit i diskussioner där jag har blivit tvungen att förklara att det inte är så att män i allmänhet skyller på offret och/eller tycker att män kan ta vad som finns att ta. om man säger "det är typiskt bland män" blir det omöjligt som man att delta i diskussionen utan att påpeka det. jag har aldrig pratat med en man som har dylika åsikter. det är - och då kan man påstå hur mycket som helst att som vit man måste man svälja det (det kommer inte att hända om man hela sitt tänkande liv har kämpat mot vita mäns övervåld mot världen) - en lika dålig utgångspunkt som att prata om muslimer i allmänhet. jag tror alltså att män alieneras från diskussionen (de allra flesta - en liten minoritet börjar istället trolla den) för att premisserna blir så omöjliga för en medverkan. det enda kontakten jag eller mina manliga vänner har med sexuellt våld är när nån av oss har förhindrat det och det här förstås inte riktigt.
Tjaaa, om du sitter i nåt sällskap och nån kvinna generaliserar och förklarar grejer som hon upplever att är "typiskt män", känner du dig då som att du direkt måste försvara dig på nåt sätt, för att du upplever att du inte tillhör den grupp män hon beskriver? Ifall du svarar ja på den frågan, har du just uppfattat kritiken som riktat mot dig och dina vänner som individer, inte riktat mot ett strukturellt problem som genomsyrar samhället. Det att du och dina kaverin aldrig har gjort nåt sexbrott ändrar ju liksom inte på statistiken.
Sen är det ju en helt annan sak om du tycker att hon har direkt FEL i det hon säger. (Jag menar, den möjligheten finns ju nog också. Tyvärr. Det finns ju också såna som till varje pris vill betrakta sig själva som syndabockar trots att de inte har minsta orsak till det. Sånt är tråkigt att höra på.)
Där ögonblicket i ett nötskal
jag tänker på dina meningar "Män som känner sig kränkta över att bli beskyllda för att vara potentiella våldtäktsmän. Get the fuck over it. Ni är vita, (ofta), ni är män: ni står på toppen av fucking allt. Ni är värst. Som grupp. Jag vet att det inte är en lätt "börda" att leva med, men så är det nu bara. Kvinnor är rädda för att ni finns."
jag har massor med vita, manliga vänner som inte står på toppen av fucking nånting. en av dem har flera gånger satt sig själv fysiskt i fara för att antingen göra slut på trakasserier mot en kvinna eller gaybashing. däremellan jobbar han nattskift och kämpar med sina psykiska problem.
det är att använda ett så trubbigt språk att bli sen inte förvånad om en man som har en känsla av självrespekt (och det ska man alltid tillåta mänskor man för en diskussion med, annars ska man inte låtsas att man är intresserad av en diskussion) backar ur eller blir arg på det som sägs (man kan kalla det kränkt, men behöver inte göra det).
jag uppfattar åtminstone de där meningarna som att du tror att det faktiskt går att göra så, tvinga män (som råkar vara vita män fastän de annars bara har jobbat för socialism, jämställdhet, respekt mellan mänskor, mot våld, mot kvinnoförtryck etc.) att äta sin egen skit för att de extremt trubbigt kan kategoriseras tillsammans med sådana män som våldtar.
det är - tyvärr - väldigt mycket samma sak som att dra alla muslimer över en kam.
Tycker att det här är en så intressant diskussion eftersom du gång på gång refererar till individer o såna du känner medan jag gång på gång försöker peka på helheter. Jag snackar patriarkat, jag snackar hundratals år strukturer i vilka män har haft det sista ordet, i historieböckerna, i löneskillnader, chefspositioner, you name it - vita män som fenomen - oberoende om det sen finns en betydande del karlar som INTE står på toppen av fucking allt rent konkret. Jag är naturligtvis medveten om dessa. (Kanske problemet egentligen är att vi pratar om kön, för att det enligt mig inte FINNS nåt sånt som kön, egentligen - man hittar ju kvinnor och män överallt som representerar olika typer av mänskor).
Jag refererar ju även till mig själv som vit västerlänning som en usel ekologisk börda för planeten.
Tycker inte att man behöver bli kränkt bara för att man vet och får höra att man hör till de värsta mänskorna i världen.
Ännu: jag förstår din poäng nu - du tycker att jag kommer med generaliseringar och lika illa beteende som de manliga skitstövlar som härjar om att kvinnor ska stå vid spisen när jag skriver att "män är på toppen av fucking allt". Kanske, kanske har du orsak att känna dig illa till mods på grund av att jag skriver sådär. Jag har inte bestämt mig ännu. Men jag tycker i varje fall att jag har förklarat mig :) (smilieee)
Post a Comment