Det är som att jag inte riktigt vågar eller vill skriva här för att jag inte vet vartåt nånting barkar. Det här med riksdagsvalet gjorde mig också så oändligt besviken, alltså besviken och trött på ett sånt där plan som jag nog inte har varit på förut, så jag började tänka såndäna dumma och icke-konstruktiva tankar som att jag föraktar människor, att jag inte ens vill skriva nåt mer för att ingen fattar nånting ändå, eller är intresserad, typ. För att miljoner partiklar av information stjälps ut på nätet varje dag – varför skulle då mitt lilla hörn (detta) överhuvudtaget vara av betydelse?
Ja, såna saker. Samtidigt förstod jag nog att varje lilla försök, varje lilla riktning åt ett positivt håll kan ha stor betydelse i och med att man kan påverka en människa. EN ENDA människa som man gjort glad, eller fått att förstå nånting, och så är redan världen lite bättre. Ju.
Men ja. Har påbörjat ett inlägg i vilket jag bland annat försöker redogöra för olika missförstånd i samband med vänsterpartiet. Men det handlar om sådana saker som jag inte ens själv är helt på det klara med (ännu) så det tar nog tid. Tills dess, ha det skönt, gott folk.
Och ja, så en bild av Con Trane, spelade på Rekisteri igår (Pias bild, skamlöst stulen från Facebook). Gillar allt; både Con Trane och Rekisteri. Var helt Berlin i slutet av 90-talet över alltihopa. Åbo är så jävla bra.
8 comments:
Rekisteri är fint. Fan borde ha gått dit igår. Var trött&av skitskrivande nedslagen så därav blev intet.
Sir fram emot inlägget om vänstern! Och det är tror jag viktigt att inte slås ned av tanken om huruvida folk förstår eller int. Gäller att hoppas hoppas hoppas. Måste ju, liksom, för att orka leva.
Con Trane var überbra, fint att även kritiska jag har hittat nåt obskyrt som jag gillar. Bara annorlunda, o mychi meditativt. Lagom amatörmässigt. Helt up my ally. Bla bla.
Man jonä, man ska int slås ner. Och jag tänker nu heller inte att folk inte skulle vara så "dumma" att dom inte förstår vad "jag" skriver - jag har bara i allmänhet en sån där känsla av att folk lever på så olika plan nuförtiden, och att informationsmängden är så enorm att ens futila försök att bli hörd nånstans är helt förgäves. Att dom intellektuella bara pratar med andra intellektuella o bankirer bara med andra bankirer & att folk sällan möts eller ens försöker förstå varandra nåt mer. Bara ett jäkla viftande för ens egen grupp o så hoppas man att man vinner. För vinna, det ska man ju - oberoende om man har rätt eller fel. Urk (nytt favoritord).
Men jo, borde sluta vara så cynisk och istället försöka vara positiv (hah!).
"nåt mer" jag svär för övrigt på att folk har sagt såhär alltid - "att folk förstår inte andra nåt mer bla bla, gurgel gurgel" - sånhäna resonemang är antagligen bara ett tecken på att man håller på att bli gammal (fniss) .
Cynismen, igen.
BLABLABLA
Känner igen mig i urk:et. Sen försöker jag tänka på filmen Pride. Gruvarbetarna o aktivisterna o hur ett sånt möte kan se ut och kollra bort grejer på ett konstruktivt sätt. // jo con trane lät fina, meditativa just. hör gärna av dig om du får nya om ny spelning.
Sant, Pride! Värt att minnas att det där verkligen hände på riktigt. (Gjorde det väl? Nästan i varje fall!).
Ja, den alldeles fantastiska grejen är att det HÄNDE. Den där grejen ger mig hopp på nåt storartat vis. Har svårt att artikulera varför den berörde mig så mycket, den där filmen, och berättelsen och ja - händelsen.
Jo, den berörde mig också (oss) stort. Satt i Vasa i bastustugan och hulkade när den sågs, speciellt i slutet brakade det bara för mig. Genomfin film över lag. Förstår inte alls de där som skrev att den var "överdriven", "sentimental". Tyckte på något mysko vis att den just inte var precis det...
Post a Comment