Nä, jag är inte orolig

Ja, tiden är väl inne för att meddela att jag nog knappast blev med nytt jobb, då jag fortfarande inte har hört av den där synskadade som saknade assistent. Och vet ni LIKA BRA är det. Jag hade nog ändå angstat lite över hela den här situationen med hunden som mitt i allt ska vara ensam i flera timmar och I don't know what. Och jag har hittat ett sånt flyt i min vardag nu ändå så jag inte kan föreställa mig att det skulle ta slut sådär tvärt. Nu blir det sommar och vi har en massa spelningar på kommande och vi har intressanta möten vad gäller illustration och dylikt på kommande och musikprojekten rullar in på löpande band och nä, jag är inte orolig. Inte ännu.