Sitter sådär lagom bekvämt och förkroppsligar lugnet efter stormen. Det har varit ett himla hållilå under de senaste dagarna i och med musikaldokumentärinspelningen, och jag får igen erfara hur sabla van jag blivit vid min bekväma noll-tillvaro i vilken inget händer och klockan får gå som den behagar. Tenderar att bli lite bitsk och mothuggig efter ett par timmars idogt funderande och arbetande, det känns som att propparna håller på att brännas och jag skulle måsta ha en timeout i nåt bakrum. Nå väl, men jag har jobbat med fina och förstående mänskor som det känns som att man kan berätta hur det står till inför, även gå lite sönder inför så det är bara frid och fröjd. Kan inte vänta på att få bli gammal och klaga på onda fotsulor, ta paus stup i kvarten, kräva bakverk - nånej nånej, skoja bara. Idag tyckte jag att vi fick en himla bra intervju till stånd; jag var lite på bristningsgränsen redan då så det var liksom inte tal om att vara tillknäppt eller nervös eller nåt sånt, det var bara tanke på hur jag ska få allt som jag vill ha sagt ut mest välformulerat och snabbast möjligt utan att det blir håsigt. Antagligen blir allt hur fånigt som helst. Det blir vad det blir. Jag är nöjd (hittills:). Jag går minst sagt på övervarv (och säger väldigt mycket "jag").
Nu känns det som att en öl skulle smaka alldeles sådär utomjordiskt gott och att gott sällskap hade gjort sig alldeles utmärkt därtill, men samtidigt är dilemmat att man nog säkert borde ta igen sig lite.
I morgon ska jag vakta grannarnas hundar o få styr på en låt som kallas "Ostädat". Senare nåt annat program. Det känns som att man borde passa på att gå ut och slå runt nu när egen hund är i Borgå. Sånt där sånt där.
No comments:
Post a Comment