Onnibuss!

Godmorgon! Meddelar omväxlingsvis från vägen, från Onnibus nånstans nära Lempäälä, where ever that is. Det här känns liksom så speciellt och högtidligt att det förtjänar ett eget inlägg. Den här turen är bara så perfekt. Alla sover ihopkrupna med huvor dragna över huvudena eller sitter försjunkna i något eget, litet projekt. Ingen jävel håller låda. Till och med det enda spädbarnet jag fick syn på sover. Solen är på lagom höjd. Själv slumrade jag ovanligt nog in genast när vi startade och höll mig i dvala i hela två timmar! En bänkgranne sitter försjunken i nån slags bok med invecklade grafer och uträkningar (brobygge?). Största delen är ungdomar eller utlänningar; ah, så skönt – inga jävla TANTER som fortfarande tycker att mobiltelefonen är en fantastisk uppfinning eller har överparfymerat sig för att de ska ut o resa. De medhavda smörgåsarna är en självklarhet. Onnibus känns helt rätt, känns som helt i tiden på något sätt. Enkelt, bekvämt, oförskämt billigt, trevlig chaufför, gratis wifi-anslutning och lite för tätt mellan sätena. Jag kunde åka här hela dan (det ska jag).
Det här blev f ö som en reklamtext. Jag har inte fått betalt men man får ju gärna skicka några gratisbiljetter åt mig ;).

**UPPATERING**
Nå väl, i Tammerfors var det visst slut på fröjden. En tjej med ett spädbarn (iik!) satte sig i sätena framför mig och började direkt babbla obehindrat med nån annan tjej i samma ålder, samtidigt som barnet började knorra och var allmänt high pitched. Jag insåg att det var läge att agera snabbt, tog mina attiraljer och förflyttade mig helt oförskämt några säten bakåt. Men när jag landade i det nya sätet var det en muskel i ryggen som liksom drog ihop sig som en mollusk och så fick jag ryggskott och kan inte sitta bekvämt i nån ställning alls. Och bara något ögonblick senare gick mamman med barnet ner igen, där dom kom ifrån. De var typ bara uppe och språkade med en bekant. Att man får vad man förtjänar.