På programmet en sån här söndag: sitta i bunkern vid kassan, lyssna på Sibelius, senare lyssna på pensionärskör som gör sitt bästa. Jojo, nerverna håller. Attvadehäran? Har med mig ett par karelska piroger i väskan. Det är mysko när ris och deg typ har samma konsistens och smak. Så är det nog säkert inte meningen att det ska vara men hördu vi diskuterar karelsk pirog här.
Såg igår en alldeles fantastisk liten dokumentär om ett matematiskt geni med aspergers. Blev så till mig av glädje och entusiasm, speciellt när han träffade en vän som också hade aspergers och de satt i ett fönster och pratade för första gången (i videon vid 25:09) - jag bara hulkade av skratt i soffan. Var också ganska hjärtskärande att se pojkens frustration när han inte kunde förklara hur han kom fram till ett visst svar på nån matematisk uppgift," det bara är så". Säkert ett problem som folk med speciella begåvningar ofta har; de kan inte förklara hur de kommer fram till vissa saker eftersom svaren ter sig så självklara för dem.
Annars är jag nog ganska stressad, det är många små trådar, mycket huvudbry och mycket-mycket just nu att tänka på. Många idéer som överlappar varandra och ingen klarhet i något. Tidsram som spänner. Om nätterna ligger jag och iscensätter olika kommande diskussioner som ska äga rum. Men samtidigt känner jag mig vuxnare och modigare än förut så det är ju trevligt. Har börjat våga säga ifrån och det är förvånansvärt enkelt. Och idag blev det sommartid. Nog blir det till nånting, allting, något. Är tacksam för allt roligt som händer mig.
No comments:
Post a Comment