Pertti Kurikan Nimipäivät och dagens underhållningsbransch

Nu ska jag skriva om något som jag tycker att är ganska besvärligt att skriva om, men som jag nog hamnar skriva lite om i varje fall; dvs utvecklingsstörda*. I och med Pertti Kurikan Nimipäiväts bidrag till eurovisionsuttagningen är det som att utvecklingsstörda har fått ytterligare uppmärksamhet i offentligheten och mer än så; de har fått lite av en cool-stämpel nästan. "Vi vanliga döda" har upptäckt det som vi uppfattar att är bäst med utvecklingsstörda; att de "saknar filter", att de säger precis vad de vill, att de inte tolkar sociala situationer och anpassar sig efter dem utan att de bara rätt igenom är som de är. Det klingar så väl med samtiden, det där.
Det är det här som är så svårt – att skriva om dom och vi, för det finns ju egentligen inte något dom eller vi – samhället har bara sett till att tilldela de utvecklingsstörda en titel, ett speciellt boende, och rättigheter som att leva ett värdigt mänskligt liv och bli omhändertagna samt tråkigheter som kommer i samband med det; till exempel att de i princip sällan får bestämma något alls, vilket säkert kan upplevas som väldigt frustrerande.

Men nu till Pertti Kurikan Nimipäivät. De skrev inte bara historia igår genom att gå vidare i UMK – de kickade röv på så många andra sätt också. Bland annat fick de programledarnas mer eller mindre tillgjorda och pinsamma frågor att framstå precis lika tillgjorda och pinsamma som de är, genom att inte spela med i deras krystade spel utan svara ärligt på frågorna och ta dom på allvar. Dessutom svarade de på frågorna med en självmedvetenhet, en stolthet och fyndighet som inte någon annan av deltagarna kunde motsvara. "Det må finnas många olika band, men det finns bara ett Pertti Kurikan Nimipäivät" eller nåt i den stilen. Hallå! Där drog de helt pokkana mattan under alla andra band. Sådär bara.

Jag tycker det är fascinerande, roligt och enormt lärorikt att utvecklingsstörda kan komma med de mest kloka utsagorna i dagens underhållningsvärld, samt att de genom att vara sig själva får de andra att framstå mer eller mindre som clowner. Det säger så mycket om hur underhållningsbranschen egentligen är idag.


* och jo, det finns säkerligen någon mer passande benämning än "utvecklingsstörda" idag, "funktionshindrade" säger en del men hur mycket bättre låter nu det egentligen? Föreslå nån om det finns nåt bättre.