En dröm

Hade en så tydlig och intensiv dröm häromnatten. Det var nån form av resa med både bekanta och icke-bekanta, inte nån man var fäst vid sådär men ändå så att man visste vem man hörde ihop med på nåt mysko vis. Vi åkte med nån slags buss och tog en paus i nån mindre känd stad i Indien (!). Gick bland stökiga kaféer och butiker med meterhöga hyllor fullproppade med prylar och grejer, det var natt fast ändå livligt, allt var öppet, upplyst, billiga tyger flängde i luft som var fylld av allt möjligt. Det lustiga var att gatubilden var ett hörn i Borgå, det var helt Mellangatan och ett hörn i gamla stan i Borgå fast staden liksom hade öppnat sig inåt och mitt i allt var trång av liv och rörelse; som ett förvandlat, indiskt Borgå fullt av mänskor och kommers. Jag tappade mitt i allt bort mig, trodde gruppen var nånstans nära men så hade de gått - fann mig ensam och ganska rädd men ändå underligt lugn i sinnet, liksom exalterad fast det var skrämmande. Visste att det fanns en chans att jag var helt utelämnad åt intet men så kom jag ihåg att det fanns internetcaféer och jag förr eller senare kunde få fatt i nån via FB.

Sen i ett senare skede flög vi, högre och högre upp i nån slags underlig öppen flygmaskin-kombinerad bil. Och mitt i allt när vi hade närmat oss molnen så vi var riktigt nära så infann sig en konstig, kvav känsla som att luften tog slut. Rätt som det var stötte vi mot molnen med ett oväntat bump! Molnen var alltså hårda, som om gjorda av nån slags lätt studsig filt som omslöt allt. Där inne under molnen studsade också våra röster mot taket och kom tillbaka fadda och stumpiga. Det var konstigt och skrämmande, man höll på att kvävas nästan och måste fort åka neråt igen.