Alltså idag har det känts som att jag har haft hela världen emot mig. Äntligen börjar jag trivas! Varför i hela fridens namn skulle allt behöva gå ut på att alla ska tycka precis likadant om allt hela tiden? Även om killarna i Bob Malmström säkert är hur trevliga och fiffiga som helst, så tycker jag att deras image-idé är ogenomtänkt, så var det sagt.
Men att mina luggslitna akademikärslynglar till studerande-kollegor skulle få sjunga sina uppenbart rasistiska snapsvisor utan att jag alls skulle reagera, sånt existerar inte längre i min tillvaro. Idag fick jag veta att det inom nån ämnesförening finns ett sånghäfte som har försetts med texten "Jag understöder inte rasistiska snapsvisor" eller nåt liknande, för att snapsvisehäftet typ är fullsmockat med texter som går ut på att alla ryssar ska dra åt helvete och liknande. Till råga på det har nån annan mupp gått och tryckt ett VITT KLISTERMÄRKE som man kan LIMMA ÖVER texten med, dvs underförstått, att man UNDERSTÖDER det rasistiska i sångtexterna, eller att man bokstavligen skiter i att det finns uttalad rasism i våra finlandssvenska snapsvisor som sjungs på akademin. Detta i Finland 2013, och studerandena bá, "ja men blahi och blaha, inte tycker vi ju sådär egentligen, och det är många som skulle bli upprörda om man skulle förbjuda dessa sånger" och så vidare.
Enligt den här artikeln är rasism som studentunderhållning vida känt och jag känner tyvärr inte till studentkulturen vid ÅA nåt desto bättre eftersom jag är en gammal tant som håller mig utanför. Hur som helst så vill jag säga det samma åt mina medstuderanden som åt sannfinländarna, sverigedemokraterna, vem som helst som tycker att dom håller på med nån "harmlös" aktivitet som är skyddad bara för att den betraktas som nån retarded tradition; all jävla tradition behöver inte bevaras bara för att Europa är i kris, till exempel inte sånger som uttryckligen talar skit om ett specifikt folkslag. Oder? Att man ens ska behöva skriva sånt här.
4 comments:
Bra sagt!!
det är lite svårt att vara höger-ung eftersom man inte har så mycket att vara upprorisk mot, men det tycks vara ett allmänt förekommande fenomen att man då försöker ersätta den här frånvaron av ett egentligt objekt för ens uppror med att låtsas att det ännu år 2013 sku vara lite "tufft" att vara upprorisk mot ryssen (som vi för övrigt inte har haft nåt trubbel med - om man inte räknar med notkrisen - sen andra världskriget).
Men det här, "att man inte har så mycket att vara upprorisk mot", jag förstår inte.. det är väl bra om man inte har nånting att vara upprorisk emot. Eller? Då kan man ju vara nöjd. Men nej, det är väl heller inte bra.
lite tuff måste man ändå låtsas vara. fastän man har tungan brun efter pappa kapitalet. men det talar man inte högt om.
Post a Comment