Min sympati för defekta grejer

Idag i butiken när jag skulle köpa såna där långa ljus, så fällde jag ljuspaketet i golvet så ljusen brast. Skulle föra dom tillbaka till hyllan, men då slog det mig, att inte attan kan man ju föra brustna ljus tillbaka till hyllan, för då är det nån annan som kommer hem med brustna ljus utan att ens veta om det, och då är det jag som löper risk att drabbas av elände och olycka för att jag är en sån spridare av dålig karma. Och något butiksbiträde ville jag ju herrejestanemej inte tala med, så det var bara att gå till kassan och köpa hem ljusen i alla fall.
Sen här hemma så slog det mig hur mycket jag tycker om att försöka få defekta saker att funka, att vinkla och rinna med ljusen och smälta dem ihop så att de kan brinna trots att de är brustna. Man får en sån jäkla triumferande känsla av att använda saker som annars skulle ha blivit bortslängda.

Den här lilla episoden fick mig att tänka på min underliga sympati för defekta föremål, en grej som jag har haft hela livet, men som kanske litet har avtagit under de senaste åren. Det har inte handlat om mänskor, men föremål. I lekskolan gick jag om kvällarna och klappade och pratade med trähästen på lekisgården, förklarade att den inte hette "Pino" som de andra barnen helt felaktigt hade namngett den. Och så förklarade jag att de där barnen var helt idiotiska som lekte så våldsamt och hänsynslöst med den, att den inte behövde ta illa upp för att de andra barnen var idioter som inte förstod hur man beter sig med en trähäst. Det här beteendet utvecklade sig sen till att jag i butiken började välja konservburkarna med bucklor eller kläderna med en trasig söm eller fläck. Minns att jag en gång köpte jag en skrivbok som hade fått ett fult ärr på tygpärmen. Jag gör detta av nån konstig känsla av medlidande; ingen skulle ju annars nånsin köpa de här sakerna.

Betyder det här att jag är en sällsynt omhändertagande och sympatisk människa? Knappast; som sagt - det här handlar bara om föremål, saker som jag upplever att inte har kunnat rå för att de har fått sina defekter. Och sen, att sitta hemma och pynja under ett självgott flin, se till att grejerna sakta spinner fram en funktion trots sina brister.