Hej! Jag har lust att skrika! För jag är tillbaka i internet. Det har känts omtumlande att gå omkring med sin kött- och blodsinnehållande kropp och representera sig själv, och jag kom bland annat på att jag numer är ett rynkigt skal som inte längre vet hur man talar med folk, dvs ingenting känns naturligt. Så jag måste öva på det.
Jag har varit i Sverige, i Dalarna. Dalarna består mestadels av dalar, sjöar, kossor, hästar, husvagnar och sen jättelika gräsmattor som ska klippas jämt och ständigt. Man behöver de här gräsmattorna till att spela badminton, boule och krocket på, fick jag lära mig.
Annat som jag fick lära mig i Sverige var att sillen är god, och att det inte sparas på saltet när det kommer till matlagning. Och sen är det ingen myt det här med att den tjugoåriga medelsvensken är en ultrahipster, samt att de som är över 60 överlag har det så jääävla bra (det är bara korsord och kaffe, fullspäckat program på ålderdomshemmet, hembakat, virkat och Allsång på Skansen).
Dessutom är de "vänner med ordet" i Sverige, slår mig alltid som rätt i fejset när jag åker dit över - hur väl de kan prata, hur lätt orden kommer ur munnarna på dem, hur bra det låter, hur belevade de är, hur lätt de har att föra sig, hur naturliga de är, och så vidare och så vidare. Vi finlandssvenskar sitter bredvid i randiga tröjor och bara nickar instämmande. "Vad dom kan". Alltid samma känsla.
Men innan jag börjar göra nånting som helst alls ska jag dra mig tillbaka till skotschin, plocka svamp, klämma ur mig lite illustrationer och vara med mina favoritdjur.
No comments:
Post a Comment