Grön bärfis, slemsvamp och stress

Sitter och lyssnar på Perus nationalsång och garvar åt tuban med brorsan. Det är roligt med syskon sådär ibland, för att ens humor ibland faller samman på vissa punkter. I det här fallet så delar vi då intresset för små, obskyra melodislingor i nationalsånger.
Ja, och ovanför ser vi en grön bärfis. Jag blev så glad när jag såg den, för den var så stilig, jag kom att tänka på progg och ylletröjor.

Nu lyssnar bror min på Perus nationalsång i repris, eftersom den tydligen tilltalade honom. Fotot ovanför föreställer slemsvamp, som faktiskt är en slags frilevande encellig gamet (?) som tycks gilla att välva sig kring blåbärsris. Jag har googlat slemsvamp så många gånger att ordet nu kommer automatiskt när jag skriver in "sle" i sökfältet.

Jaa. Jag varvar alltid ner här på landet, och tystnaden gör mig lugn i sinnet, vilket ju inte alls är konstigt egentligen. För mig är det den mest naturliga sak i världen att tystnaden gör en lugn medan ljud, aktiviteter och planer gör en stressad. Men hör och häpna, så är det inte för alla. Talade just med J, som sade att han efter en tid av ledighet blir prillig av allt som börjar gå runt i hans huvud. Medan jag lätt kan stänga av stadsstressen och bara vara, så börjar hans huvud tydligen att spinna, runt runt. J är alltså en mänska som sätter på ljudböcker när han ska sova, så att han inte ska vara ensam med sina tankar, som tydligen då går helt amok så han knappt alls kan somna. För mig låter det där enbart som en svårighet att koppla av, som ständigt malande stress som har varit där så länge att man har lärt sig att leva med den som med en gammal vän ungefär. Men vad vet jag. Jag har nu aldrig haft problem med tystnad, på något som helst sätt.

Jaha, nu ska vi ut och titta på perseiderna.