Upp upp upp och sen ner

Fick 2 i sista tenten. TVÅ! Det betyder just och just godkänt.
Sånhän är jag. Antingen går det lysande, eller så går det knappt alls. Mitt studieutdrag innehåller en rejäl drös både tvåor och och femmor, men väldigt få TREOR, det där mellanmjölksvitsordet som dom flesta brukar få.
Det finns ingen kontinuitet i varken mitt studerande eller mitt varande, vilket får mig att absolut inte lita på mig själv. Man kan liksom aldrig "räkna med" mig, tänka att jag klarar mig, eller säga att "det går nog bra". Ibland går det bra, men det kan också gå rätt åt helvete. Om fem år är jag kanske spurgu eller företagsledare. Det finns ingen som kan förutspå min framtid, allra minst jag själv.
Äsch, nu vill jag bara dricka mig full och sen ragla in på museet slängandest med skumvinsflaska, säga att "det blidde inget jubb idag", braka in i montrarna och hänga som ett korvskinn över Friedrich Schmals 1800-talsflygel.