Apropå det här med lösa hundar...

...så har dagen varit bra, förutom att den slutade erbarmligt dåligt. Jag hade gått på en av de där riktigt fantastiska promenaderna med hunden; den gick lös och lydde fint, vi hittade en sockel till ett hus, den lekte ovanpå och inuti och utanför sockeln, sprang galet opp och ner längs med backarna som välver ner mot ån, kom när jag sa, var ett jävla fantastiskt exemplar av hund bara. Och jag var stolt och satte mig ner vid korset på biskopsudden och plockade bort kardborrar från mina strumpbyxor.
Så, ur ingenstans kommer två gubbar från Åbos nånting-luonto-nånting i samarbete med polisen, styltande i neonvästar och maasto-kläder. Och ena säger att nyt tää on tämmöstä et koiran on pidettävä kytkettynä, onhan lintujen pesintäaika, on tullut paljon valituksia että koirat juoksee täällä täysin vapaana ja sitä ja tätä. "Ai en mä sitä tiennytkään", säger jag och ljuger inte ens, och då muttrar den andra gubben i mustaschen, snusförnuftigt, att "joo, niin moni sanoo". Att hehe, satan. Fint försök, flicka lilla. Upp ur fickan fiskar första gobben ett PAPPER och jag tänker att jaha, blir det böter så börjar jag på riktigt att gråta. Men på pappret står bara att hunden under alla omständigheter alltid ska vara kopplad, i 30 olika formuleringar på finska.

Hemåt går jag sen, sur, med kopplad hund, med papper i hand och med tankarna på förbannade München i huvudet, på Isar-floden och hundarna som sprang lösa där - alla. Och allt funkade, hundarna hälsade snabbt och sprang sen vidare. Som ett välsmort maskineri gick och sprang lösa mänskor och lösa hundar om och kring varandra, OHNE PROBLEM. Och fåglarna häckade runt i kring, OHNE PROBLEM. Det som folk inte fattar här är att hundar inte är så satans intresserade av andra hundar - OM DE FÅR LOV ATT TRÄFFA DOM BARA OCH INTE TVINGAS STÖNA EFTER DOM BAKOM NÅNS BEN I STRYPKOPPEL.
Om nån hade kopplad hund i Tyskland så ansågs den vara oförstående gentemot sitt djur. Att es ist nicht gut für die psyke des hundes. Hahaha. Tyskarna kan det här med alltings välmående - både sitt eget och sina husdjurs, och sen hur ens husdjurs och ens eget välmående kan påverka varandra och samarbeta. Och satan, jag vill ha lite av Tysklands hundmentalitet hit, tack. Har varit så förbannat nöjd när jag sett hunden rulta runt på ängarna och i vild glädje kastat sig över gamla handskar och käppar (och fågelungar, nä skoja bara). Men nä, hundfan ska inte få ha nåt roligt i Finland. Dit till hundparken kan man gå och ha skoj, prata skit med andra hundägare, se hur hunden får stryk eller stressar ihjäl sig. Att där kan både hundar och mänskor sen tvångssocialisera sig på inrutat område. Satans jävla käpp-i-rövknullade Finland.

Och det är ju lite paradoxalt, för det är just för att jag har haft hunden lös som den lyder så bra. Om alla hundar skulle få vara lösa skulle vi inte ha några skällande och störda, ständigt kopplade nervvrak till hundar, utan duktiga hundar som skulle komma när man ropar och inte gå och rota i fågelbon eller skrämma gamla tanter. Men det är det ingen som tycks fundera på. Förbjud, förbjud istället för att tänka långsiktigt, det kunde vara Nordens slogan, satan.
Kunde man inte införa nåt slags "hundkörkort" - de som har koll på sin hund skulle få lov att "köra inssi" med den och sen - om den visar sig lyda - få lov att ha den lös och få ett hundkörkort, så skulle hundpoliserna kunna gå runt och runka till ljudet av sina egna röster som frågar att onks sull korttiii?

Freier Hund auf dem Eis, perkele.