Apropå Freddes inlägg om grejer som hen saknar, så är det många saker där som jag också saknar, bland annat trådtelefonerna. Det var bättre ljud i dom och man slapp känslan av att det går små elektriska impulser genom huvudet på en hela tiden när man pratar. Dessutom tilltalar det mig att telefonen konstant hålls på ett ställe och att man endast där är nåbar, att man till exempel inte behöver snäsa av telefonförsäljare när man är ute och fågelskådar och precis har spanat in en sällsynt nötskrika.
Under trådtelefonernas tid nån gång på gränsen mellan 80- och 90-talet brukade jag ringa till gamla tanter och låtsas att jag var deras barnbarn (presenterade mig bara som "ditt barnbarn" - "Aj vem?" - "Gissa") och sen så hade vi en trevlig pratstund och jag hittade på saker jag hade gjort och svarade snällt på frågor. Att tanterna antagligen senare blev beskyllda för att ha blivit dementa tänkte jag inte på.
Jag brukade också ringa till gratis sexlinjer för att öva på min finska. Det gick bra. "Mitä sä teet?". "Mä kakkaan." "Aijaa."
4 comments:
I rättvisans namn borde du ringt gamla gubbar också. Du kan gottgöra genom att ringa några gubbar och säga att du är deras FRU och nu vill du ha halva huset. ;)
Ja men gobbarna svarade aldrig i telefon ju! Då när det fanns trådtelefoner. Antingen var dom redan döda eller så levde dom i radioskugga.
Men hur hittade du numren till alla åldringar? Ringde du upp nummer på måfå och lade på om det inte var tillräckligt med darr på rösten?
Jag såg på namnet: om det var typ Gerda Holmberg, Maj-Lis och Håkan Gustafsson eller Hildegard och Alvar Eriksson så var det GO!
Post a Comment