Att minnas bara

Finlandssvensk körfestival;
en tant försöker kränga på sig en rödgul banderoll, men det går inte för att hon helt enkelt är för fet. (Vi kollar sen igenom banderoller, ser om de är av olika längd, konstaterar att nä, dom är alla lika stora.)

En engelsman kommer rusande och säger att "someone is feeling sick", det är en tant som sen spyr i papperskorgen som vi får fram. Jag går sen ut med roskisen som jag tömmer i bioavfallsbehållaren. Tanten har ätit pasta.

En tant kommer fram med en bukett rosor, undrar om hon kan få lite vatten till dom. Jag säger att jag ska leta reda på en "vad är nu vas på finska." En maljakko. Jag hämtar ett stort glas vatten.

En italienare pekar på en CD och undrar vem Leevi Madetoja är och jag säger att han är en finsk kompositör som skriver "lite modernare" musik. Sedan läser jag att Madetoja är från Österbotten och skriver folkinspirerad musik.

En gubbe frågar "om det finns nån tupp här." Jag säger att jo, rakt fram och till vänster. Ingen tycker att det är nånting konstigt med det. Det är inget konstigt med det.

En från Vasa sångargille frågar sjungande var vessan är. Jag svarar sjungande att den är fram och till vänster. Ingen tycker att det är något konstigt med det. Det är inget konstigt med det.

Dom delar ut lergökar och små glasbollar till dirigenter och solister. En tant tycker att karlarna ska få lergökarna och damerna bollarna. Alla tycker att det är en bra idé.

Jag samlar ihop en massa vattenflaskor som folk har lämnat omkring sig, säger att jag ska köpa jobbkaffe för pantpengarna. Sen går jag till K-Extra med kassarna och såklart söndrar jag pantmaskinen genom att inte sätta in burkarna och flaskorna lugnt och långsamt, utan snabbt och hetsigt. Kassapojken svär högt och ingen kan fixa maskinen. Vi får ändå pantpengarna och köper mat, glass och cider för dom. Kaffet får bli till senare.