Nu läste jag t.ex. på HBL att barn i fattiga familjer skäms. En del lämnar till och med självmant kamratkretsen för att de inte har råd att göra samma saker som andra.
I undersökningen frågades hur man kan se om en familj har pengar eller inte.
"Man ser det ofta på telefonen. De som inte har pengar köper en Nokia-telefon för 30 euro", säger en 16-årig flicka.
Jag blir alldeles utom mig av fasa när jag läser det här, men inte är jag ju heller förvånad. Frågan jag gång på gång vill ställa mig är; Sen när blev det såhär?
Har jag sovit i tie år?
Jag upprepar mig: sen när har det blivit coolt att bara HA pengar och sen spendera dom på saker som inte ens är speciellt viktiga?
Varför är det för mig okej att spendera högst 10 euro på en gammal mobiltelefon medan ungdomar tydligen kollar in varandras mobiltelefoner och tycker att en 30-euros telefon är BILLIG?!
Och fundera på detta:
En medelklassgrupp vill se medvetet fattiga ut för att de tycker att det är coolt med lite förfallenhet och slitenhet.
En på riktigt fattig grupp vill på alla sätt dölja sin fattigdom och satsar på sånt som fina skor och bra byxor.
En grupp från högre medelklass vill visa att de har råd med märkeskläder, vill "se dyra ut" med modemedveten approach.
En sista grupp som inte vet hur man längre ska signalera vad man står för eller ens om det är det som det handlar om klär sig i slumpvis hopplockade delar och bekväma kläder. (Läs: jag.)
Vad är signalerna? Jag vet inte riktigt, är det ens viktigt?
No comments:
Post a Comment