En till sak. Jag blir så sur och besviken på bloggare som jag ser att går med på att göra reklam för produkter på sin blogg. Jag tappar direkt respekten för dom, direkt! Dit for den.
Jag blir så besviken, för att det tycks vara så allmänt accepterat att göra lite reklam sådär, speciellt om man har många läsare, att håva in storkovan genom att hora för olika företag och snarvla om hur trevligt det är med toalettparfym eller fan vet jag, att man är så genuint nöjd över den här nya toalettparfymen, och sen klämmer man till med namnet på den där parfymen att par extra gånger så att det nu säkert ska gå hem och till sist drar man till med att i morgon kan handla parfym för hela 30% rabatt i nätbutiken.
Därför, en miniföreläsning från Marx för alla er som funderar på att sälja er åt reklamsorken. (Nu har jag uppdaterat det här inlägget säkert tio gånger, men NU är det äntligen klart. Tror jag.)
Varför försöker vi ens sälja och köpa varor/ideal med hjälp av reklamer? Svaret är enkelt: kapitalismen. Kan en målgrupp skapas och marknadsföras till, säljas och profiteras på så spelar det ingen roll vad det är som säljs eller vem det är som säljs.
Marx talade om ett idealt samhälle som en slags motsats till ett kapitalistiskt samhälle. I ett idealt samhälle framställs varor
efter det behov som finns, och människorna fungerar i en arbetande och social gemenskap.
I ett kapitalistiskt samhälle försöker kapitalismen skapa ett behov, en konstgjord efterfrågan
till exempel med hjälp av reklam. Arbetsgivarna ger även arbetarna lägsta möjliga lön för att själva utgå med högsta möjliga vinst.
Enligt Marx leder ett kapitalistiskt samhälle till att människan blir alienerad, alltså:
- främmande för sitt arbete (endast en del i produktionsledet)
- främmande för varan hon köper (köper ej det hon behöver)
- främmande för varandra (överblickar ej samhället)
och
- främmande för sig själv (förstår ej sin roll)
Detta (speciellt de där två sista grejerna) kan ju låta lite högt flygande, men tycker ändå det är otroligt hur Marx för så länge sedan (
Kapitalet, 1867) kunde ringa in så mycket som låter väldigt bekant idag. Så att detta, go vänner, tänk på detta när ni överväger att börja med reklamskrivande!
För dom som orkar, ska jag ännu svamla lite om Marx, de som inte orkar kan hoppa direkt vidare till nästa stycke. Marx talade även om "varufetischism", vilket innebär en oro för hur (massproducerade) produkter påverkar förhållandet mellan arbetaren, produktionsprocessen och den färdiga produkten som finns på marknaden.
Allt eftersom kapitalismen sprids förblindas människor i konsumtionsivern, vilket resulterar i en marginalisering av produktionsprocessen och arbetaren; arbetaren separeras från sin produkt och blir i slutändan mindre viktig. Genom att ”glömma bort” arbetaren som skapat varorna ökar klasskillnaderna (hör och häpna!) eftersom förtrycket blir osynligt och väldigt abstrakt. Ett system i vilket materiella saker är viktigare än människorna som har skapat dessa – ett system i vilket individer dessutom beskylls för sin egen fattigdom eftersom ”alla kan bli något om de bara arbetar för det”.
Speciellt det här tycker jag att är fruktansvärt viktigt. Men ja, nu ska jag sluta föreläsa. Naturligtvis blir jag också avundsjuk på folk som tjänar pengar genom reklam på bloggen. Jag vill också tjäna pengar, men det ska vara för att nån vill ge mig pengar eftersom jag själv är awesome, inte för att jag ska berätta hur awesome andras produkter är. Typ. Dessutom vill jag att min blogg ska förbli en slags fristad från alla marknadskrafter, reklamer och allt vilseledande snack i världen, här ska vara bara asiaa, och det är jag som ska säga det, och jag ska själv få välja vad jag säger.
OKEJ, jag kunde eventuellt få för mig att tycka att ett kort litet inslag av reklam kunde vara helt okej i fall det handlade om att nån helt fantastisk kreation faktiskt inte kunde existera utan pengarna från reklaminslaget – tänker nu t.ex. på Alex och Sigges podd som började med ett supersorgligt reklaminslag för ett försäkringsbolag. Killarna lät uppriktigt ledsna när de hamnade orda om försäkringsbolag innan de kom in på sina egna ämnen. Men alltså, jag har en viss förståelse för det, det har jag. De vill snacka, de har inte råd, det finns många som vill lyssna. Nå väl. När det gäller bloggar dock, så har jag ännu inte hittat nån reklamförfattande blogg som på något sätt gör nåt riktigt skäl för sig att existera, hehe.
Dessutom: ni som drar till med såna där patetiska reklamtal i era bloggar, ni hava icke längre någon orsak att klaga på reklampauser i teven, i radion, på Spotify, var som helst, nånsin längre, förstår ni det? Ni är själva en del av ett simpelt produktionsled, i vilket ni håvar in pengar åt företaget (inte tvärtom) samtidigt som ni blir alienerade, förvirrade och glömmer vad som var meningen men den här arma existensen. Ja men så var det klart.
(Marx-källa här)
