Idag har J namnsdag, så jag tog mitt förnuft till fånga och köpte lite presenter till honom. Det blev två paket instant noodles och ett stort paket kinesiskt grönt te. Han gillade nudlarna och avskydde tet, som väntat.
Sen pratade vi lite om mitt konstiga förhållningssätt till att gå i butiker. Det har nämligen alltid varit så, och jag har inte ens själv riktigt kunnat definiera det, men J har alltså sett ett mönster i mina inköpsvanor, att jag går helt bananas i butiker om jag inte har inköpslista med. Då menar jag inte att jag går bananas på så sätt att jag köper en massa onödigt, utan jag köper helt enkelt bara fel saker. Det blir fel och fel, så fel att jag en gång köpte piratballonger åt J till julklapp. Piratballonger! Jag förstår ännu inte hur jag tänkte där. Faktum är väl att jag knappast tänkte alls, det var nåt slags övre butiksmakt som tog över mig.
För så känns det om jag gör ett oplanerat butiksbesök, det är som att butiken tar makten över mig, jag tappar helt konceptet över vad det är meningen att man ska handla i en butik.
När jag handlade det där hopplösa kinesiska tepaketet, så anade jag nog också att det var helt fel - inte tycker J om kinesiskt färdigförpackat påste. Men det var något med paketet och guldbokstäverna där som sa "köp mig", du måste köpa mig" och så blev det så, fast jag redan i kassan såg på paketet och tänkte att det var fel.
No comments:
Post a Comment