Slut på surpuppsmästerskapet

Han jag bor med sa igår att nu får det räcka med min otacksamhetskavalkad och mitt surpuppsmästerskap, att han har jobbat hela dan och burit tunga kylskåp, är trött och jag sitter där och jomar om uppmärksamhet, medan världen brakar på och jag har sovit till tolv och nattsuddat till fem. (Att våga joma om uppmärksamhet: följd av att ha en sån där bra pojkvän som tillåter en uttrycka sina känslor utan att följaktligen bli förpassad till dynghögen av problematiskt kvinnfolk.)
Idag har jag tagit mig i kragen. Jag är en sån KARLSLOK, alltså serr - om man skulle könskoda mig, vilket man naturligtvis inte ska, så skulle jag vara en sån där oduglig karlajävel som överhuvudtaget inte hjälper till med hushållet, som bara lattjar och lajbar sig och har videospeladdiktion, lite ströjobb ibland och som varvar mellan att ha överdrivet högt och överdrivet lågt självförtroende.

Igår fyllde jag på tvålbyttan på WC:n, den hade varit tom ett par dagar och jag tänkte nu att okej, det finns ju tvål i en dunk under lavoaren, bara att hälla. Och så hade karla mi blivit alldeles överväldigad av glädje. För att den där tvålen var fylld och att det var jag som hade gjort det och inte han. Om det i sig inte berättar något om vår relation, så vet jag inte vad som gör det.
Jag måste ta mig samman. Sanningen är att jag antagligen inte själv någonsin skulle orka med eller vara tillsammans med en sådan som jag. Man orkar ju liksom inte se på en sådan här slusk, seriöst, om man inte då själv råkar vara en och är tvungen att leva med sig. Då är det bara att hålla ögonen öppna och göra sitt bästa.
Ska på riktigt försöka skärpa mig lite nu, både för min egen och andras skull. Livet behöver inte vara en pina, livet kan vara bra och man kan ta på sig fina kläder ibland och gå i säng i tid och stiga upp och duscha och sånt där.

Note to self: EN STUND är det kanske charmigt att representera den där odugliga karln i ett förhållande, ETT ÖGONBLICK är det lite bedårande att vända på steken och tänka att hallå, vi är så annorlunda för vi representerar inte normen. Men 10 years later? Jag måste skärpa mig.