Livet är en gåva och andra floskler

Om jag vore omgiven av nåt annat än djur, så hade de uppmärksamma kunnat konstatera att jag (eller mina hormoner) nu har lugnat ner sig. Såg en bild av mor som håller i nykomlingen och insåg att nå väl, det är nu bara ett till barn i världen, ett betydelsefullt barn just för den här familjen eftersom de ju har fått vänta, och eftersom de kanske i nåt skede säkerligen såg framför sig hur de skulle tyna bort utan att få uppleva nån form av tillökning i släkten.
Det är som jag sa från början, helt jäkla skönt att brorsan har fått barn, så lugnar det ner sig på andra fronter, dvs mina föräldrars. Och så är det bra att ha fått ett awakening call, att du, just du - ditt liv är betydelsefullt och ska inte slängas bort. Oberoende om man använder sin tid till att se till att släkten går vidare eller om man förverkligar sig på andra sätt, så är tid och liv en gåva som man ska vara tacksam över och ja, okej, kanske jag är lite hormonprillig ännu eftersom jag skriver sånt här. Men herregud, jag har jobbat mer effektivt idag än nån annan dag under denna och förra veckan, så nånstans ser det här ut att gå åt rätt håll.