Ö-magiken

Det är nog något speciellt med att bo på en ö. Nästan så man blir lite vidskeplig emellanåt. Små tillfälligheter och goda gester som bär med sig andra fina tillfälligheter, människor som vill en väl, människor som hjälper, sådana saker. Problem som löser sig, andra problem som aldrig tycks gå ur världen. En skaplig ostkaka, en citronmarängpaj.

INNAN VI ÖPPNADE I LÖRDAGS

MUSEN! SER NI DEN?

Vi hade vårt lördagsöppet och folk vällde in. Kakorna dukades opp, våra återanvända frysdiskar brummade, det var lite problem med kaffekokaren som blev allt för snabb sen jag rengjorde den så kaffet bara for genom den som en storm utan att ta med sig nån arom. De äldre tyckte att mattor var ett måste, de yngre tyckte det var snyggt med det blanka, röda, nakna, gamla skolgolvet. Jag tyckte kassamaskinen var lite krånglig, J typ använde den som om den var hans bästa vän. Det märktes ju nog vem som är i branschen av oss två, och vem som bara leker. Men nog ska det blir bra det här. Det var den övervägande tanken man drog igen dörrarna med.

De senaste dagarna har vi mestadels bara haft ett problem, och det har bestått av möss. Det började med att vi hittade små gnaghål på mjölpaketen i bakrummet, eller bageriet. Sen tyckte jag mig höra småspring mot golvet om nätterna, sen hittade vi musskit i sängen och mitt i allt såg jag den, musfan, där den helt nonchalant kom upp från ett hål i vårt rum. Jag upptäckte att jag har nån form av musskräck, visst är det underligt? Ett i princip ofarligt djur, och så finner man sig stå uppe på en stol i halvpanik. Vi började frenetiskt täta igen hål med enris, trasor och ståltråd, musen dök upp igen, sprang omkring i bageriet och gömde sig i en dörrkarm. Jag satt som ett fån orörlig med kameran i högsta hugg och väntade ut den, tills den stack ut nosen och till sist kom ut hela den. Det slutade med att musen dök ner i ett hål bakom stora spisen i salen. Men i natt, ett satans spring bakom alla lister. Jag kunde överhuvudtaget inte sova, knyckte till av vartenda ljud, vände mig om i sängen, gick och sova med hunden, stirrade, väntade. Klockan var ett, klockan var fyra. Jag var bara så skräckslagen av tanken på att möss skulle springa över mig och i mitt ansikte. Ni vet när man tänker irrationellt om natten och mestadels bara yrar.


Idag vaknade jag av att vi fick ett meddelande till caféts FB-sida, och det är det här jag menar när jag talar om ö-magiken. N, bekant här på ön, erbjöd en överlopps bäddsoffa. Skrev att behöver vi en sån? Jag vet inte om det har gått nåt rykte om att vi sover på en gammal loppäten madrass på golvet här, eller varför hon fick för sig att erbjuda den, men senare på dan idag kom hennes man och svärson surrande på sin fyrhjuling med flak (standard-fordon här på ön) och levererade en attans bäddsoffa i prima skick. Jag har faktiskt aldrig sett en bäddsoffa i så gott skick. Så vi bar in den och nu är det bara kalas. Jag slocknade direkt i den, och sov nån slags törnrosa/ö/sjumila-lur som inte var av denna världen. Det är bara så attans skönt att sova och vara säker på att inga möss kommer att springa över en.

FÖRSTA KAKBESTÄLLARHJÄLTEN

Utöver det har jag igår i riset på gården upptäckt en rosenbuske, en krusbärsbuske och två vinbärsbuskar, så det var underhållande. Den här gården är bara så fantastisk med sina små överraskningar. På kvällspromenaden stötte jag på granntanten, som med ens ville beställa en ostkaka åt sig, eftersom hon hade gillat en i lördags och tyckte att "den kunde hon smaka lite mer på". Idag kom hon och hämtade den, sa att hon gladeligen hade ätit upp hela kakan själv på nolltid, om det inte vore för det där med sockret och att hon bör se upp lite. Bra tant.

HERRASMIES J FUNDERAR PÅ NÄSTA VECKAS MENY
I NYA SÄNGEN

JORDKÄLLAREN: NU ÄVEN MUSTÄTAD