Nötö: 2 days 2 go

Ja men hej, ovana nya värld. Ja här har man installerat sig på en ö jag inte visste att fanns för ett år sen. Det är så himla overkligt. Men jag förvånas nog av hur man lyckas anpassa sig till nya omständigheter. Det är lite som att människan nästan är ett sånt där anpassningsbart djur, eller hur var det?
Låt oss på nåt sätt försöka få ner mina tankar.
Vi kom hit på måndagen, vilken känns som en månad sen. Sedan dess har vi mest strulat; strulat med vattenkvaliteten som inte är godkänd, strulat med diskmaskinen som är trasig och strulat med före detta cafédrivare som går här och samlar ihop saker och beter sig lite passiv-aggressivt. Man förstår att det inte kan vara en lätt situation att befinna sig i, när det kommer nya företagare och tar över nåt som en annan har drivit i tolv år. Nå, men det finns ju orsaker till att vi kom och tog över och nu måste vi liksom bevisa att vi duger, då.
Hur som helst: det känns som att både ens fysiska och sociala förmåga har satts på prov under de senaste dagarna. Vi har stigit upp och gått igenom vad som behöver göras, städat, plockat ihop grejer, ringt samtal och byggt bord. Eller okej nå, jag har ju inte byggt några bord precis, men jag är nog så imponerad av J:s kunskaper också på handyman-planet. Han byggde seriöst ihop ett kaffekoppsbord till mig på någon timme. Han säger att han är en ättling till "make it work"-generationen. Den generationen har jag gärna att göras med.
Så har jag bökat i trädgårdslandet, sått sallad, vattenkrasse och rädisor, räfsat, stått på huk, dammsugat bort spindelnät o musskit från farstun och senare konstaterat att vi inte har nån mat åt oss själva alls efter att butiken nere vid hamnen har stängt och stresskokat ihop nån slags nässel-kirskålssoppa i halvpanik. Suttit och sörplat i sig den vid spisen som om soppan var renaste guld.

Idag kom vår första beställning, det var att springa ner till hamnen när m/s Eivor kom och sen lasta kajen full med varor och alkohol. Sen kom ett av ö-originalen, J-E med sitt flak och hjälpte oss att frakta och lasta. Jag fick oförutspådda Heman-krafter och lyfte en släpvagn ur vägen sådär bara, det är underligt hurdana krafter stundens adrenalin ger en. Nu har vi alkoholen (som man ska) inlåst i ett förråd och varorna uppradade på sina hyllor. Lugnet har lagt sig, Mili och J sover och idag ska jag ännu avkalka och tvätta kaffekokaren och det torde vara det. Känns bisarrt att ha lagt ner sina sista besparingar på en massa matvaror som kunde fylla ett hus, men det är nu det gäller, det är nu magiken ska slå in och J ska förvandla dem till läckerheter som vi kan sälja med en extra nolla på. Imorgon ska J baka inför lördagens första öppethållningsdag, jag ska städa ännu mer och öva mig på kassamaskinen, installera bankkortsgrunkan och fylla kylskåpen med drycker.
Märker ni så jag håller på? Det är såhär det är: överlag helt sjukt jävla roligt. Jag har nog inte känt mig såhär vid liv sen jag var barn. Allt känns så spännande, nytt men självklart samtidigt. Plus att omgivningarna är lika aptitretande och romantiska som en tavla av Albert Edelfelt. Ängar, krokiga träd, bergssluttningar, gårdar, kossor, får, klippor, sund, hav och tuppar som hörs gala från J-E:s gård. Det känns lite som att det här på nåt sätt var "meant to be", för galet för att inte vara det, liksom.
Ett par gånger per dag ger jag mig också tid till att ströva omkring på ön (som är ca 3 km på långsidan), hitta stigar som binder ihop de få vägarna, beundra landskapet, ta bilder, hälsa på folk och konstant presentera mig samt se Mili glatt strutta omkring i blåbärsriset. Ut ska jag förresten igen alldeles just, men först lite bilder.

Skjulet/förrådet/dasset

Caféts bak- och norrsida: vår privata ingång.

Boskapen: Highland cattle-kossorna som betar ett stenkast ifrån oss.

(Inklusive en liten gull-kalv som föddes förra lördan! Tänk det!)

Lite semidålig bild från en av de där smått magiska promenadvägarna mot öns norrsida.

En av de där otaliga bilderna från det som ska bli cafét.

Fattas bara borddukarna här men visst fina planscher?

Hittade en hel låda av dem. Det är ju en gammal skola detta.

J in action: har inte ens kommit ur pyjamasbyxorna och bygger redan bord.
Sen ringer han komplicerade samtal på finska för att därefter förvandlas till en zenmupp på sin yogamatta. Alltså den karln..

Tanke att roa sig med till sist: om man bara byter plats på två av bokstäverna i Nötö så blir det Nööt.
Nööt.