Världen du lever i är ett jävla skämt

Veckan har fortskridit och jag har så leidon. Jag har så leidon att jag inte ens förmår hälla upp mitt morgonkaffe ordentligt. Jag häller det slarvigt och alldeles för snabbt så det lämnar en pöl efter sig, och pölen rinner ner längs med skåpdörrar och jag glor bara apatiskt på förödelsen. I don't fucking give a shit. Så känns det nu. Jag känner mig som en understimulerad, trött hög av leda och jag skulle inte orka längre, med mitt liv, med mina livsval, med något. Ska det vara såhär, att man sätter dagens bästa timmar på något som man överhuvudtaget inte har något intresse av, varefter man kommer hem, trött seg, sur och bara med behov av att kasta sig på soffan? Ska varje morgon te sig som om man vore på väg på farmors begravning, om och om igen? Svar: nej. Mänskligheten är ett fucking skämt. Hela resten av djurvärlden fixar att leva ett vettigt i liv i vilket fokus på mat och matsamlandet är av största uppgift. Men vi? Nä, vi ska dra upp gränser och öppna för vissa och stänga för andra och bedöma vilka som är kreativa och får skapa samt vilka som inte är det, och bestämma att man mår bra av konst men dåligt av gluten, men att arbeta åtta timmar om dan hos nån som man överhuvudtaget inte bryr sig om eller har personliga band till, det anses helt normalt. Just nu skulle jag villa vara en av de där som ligger i lumpor i rännstenen och hötter med nävarna åt folk i kostymer, som jäktar förbi och fullkomligt skiter i att nån uteliggare ropar åt dem. Faktum är att de där som ligger i lumpor med naturdreads och ropar åt businessmän att "världen du lever i är ett jävla skämt", har mer rätt än någon annan.