Ja, jag frågar dig. Just dig. Mig själv frågar jag nämligen den där frågan ibland flera gånger per dag. Är jag nöjd? Kunde jag göra mer? Svaren på de två frågorna måste besvaras med det oundvikliga: Ja och ja. Jag är nöjd. Jag kunde göra mer. Alltså är jag ändå inte riktigt nöjd, eller hur? För nöjd är man väl bara om man nyttjar sitt fulla potential som människa.
Enligt mig finns det två möjliga sätt att svara på frågan om man är nöjd med sitt liv, och när jag här säger "man", så menar jag naturligtvis "jag".
Det första är att jag helt sonika är och nästan måste vara nöjd, eftersom jag har mat på bordet, en massa fritid, tusentals valmöjligheter, tak över huvudet, lever i ett fredligt land och så vidare.
Det andra är att just fråga mig om jag verkligen lever mitt liv som jag skulle villa leva det, och det är här det blir besvärligt. Jag tycker aldrig att jag lever mitt liv helt som jag borde och skulle kunna leva det. Ständigt gnager tanken på att jag kunde göra mer, att jag borde göra mer, för att hjälpa, utveckla mig själv, vara framme och så vidare.
Jag vet inte vart jag vill komma med den här texten.
2 comments:
Ja och ja här också. Ja på det första av samma orsaker som du,och för att jag också privat har massor att vara glad över.
Och klart jag kunde göra mera, av något. Då skulle jag göra mindre av nåt annat, och vad skulle det vara? Hänga på Facebook, är enda beteendet dom jag kommer på att jag vill minska på. Därför loggar jag ut och gömmer lösenordet ibland. Det kunde jag göra oftare.
Oja, internet. Önskar ibland staten hade stängt ner det för ett par timmar. Bara sådär. Behöver lite instabilitet för att själv vara stabil.
Post a Comment