Veckans gäst

Stella, alias "anything goes". Åttaårig labradortik.

Det är roligt med hundar. Det är så himla intressant med hundar och djur överlag så jag måste använda spaltutrymme till att presentera Stella som blev överraskningsgäst hos oss eftersom hon fick löptid och inte kunde åka dit det var meningen att hon skulle åka medan husfar är på semester.
Stella är på så många sätt en så annan individ än vår Mili. Stella är inte misstänksam. Allt duger åt Stella. Stella är alltid nöjd. Hon är faktiskt den första hund jag träffat på många år som inte har nån form av psykiskt fel. Stella är stabil. Hon är slug, fiffig och närapå humoristisk. Stella har full koll men det är nästan som att hon låtsas att hon är en sån där flamsig labrador som är lite dum i huvudet för att hon sedan lömskt ska kunna gå i våra matförråd eftersom hon redan för länge sen har listat ut var vi har gömt mat. Det första Stella gjorde när hon inte var inom uppsikt var att hon åt upp Milis löptidsbyxor så att bara de hårda plastspännena var kvar. Fråga mig inte varför, antagligen doftade de bara gott. Sånt gör Stella. Får hon nåt magproblem för att hon sätter i sig konstgjort material och tyg? Absolut inte.
Stella är alltid entusiastisk och med på noterna. Det är lika roligt att komma in som att gå ut. Att nån tar initiativ till nånting tycks i Stellas värld vara lika med tivoli. Det berör henne heller inte att hon nu plötsligt bor hos främmande människor med annan hund. Stella rultar runt och är nöjd. Man kunde lära sig mycket av Stella.