Helgen gick igen sådär ALLDELES FÖR SNABBT och jag vill skrika när jag tänker på morgondagens begivenheter. I alla fall såg de goda gudarna till att befria mig från måndagens städtimme på jobbet, så det var ju trevligt.
Jaa, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om här, min vardag är så himla navelskådande nu så det inte är någon hejd på det. Jag tänker, på riktigt, BARA på min julkalender. Jag tänker på julkalendern när jag går ut, när jag äter, när jag är i bastun, när jag sitter på toa. När jag inte tänker så ritar jag. Det är säkert jättekiva att umgås med mig. Nu angstar jag över att jag knappast kommer att kunna hålla standarden på den nivå som den hittills har varit. Har bara luckor klara till den 10.12 och sen öppnas ett svart hål. Jaja, det är såhär man vet att man lever ju. När man inte vet om nånting bär eller brister.
No comments:
Post a Comment