Svammel och julhelgens vessöbilder

De senaste dagarna har dominerats av ett slags besvikelse-ilska, mer överväldigande än vanligt. Lite i stil med hur jag brukar braka ihop efter ett jobbläger då alla resurserna är slut och man först lullar runt i skog och mark och lovordar mossbitars perfektion för att till sist braka ihop i en gråtande hög på badrumsgolvet. Sånt där slår ibland ner i mig då nåt jag satsat mycket på tar slut och man tänker att vafan skulle det där vara bra för? Jag satsade så otroligt mycket på julkalendern, kanske lite onödigt mycket tänker jag: less är ju liksom more. Jag satte ner timmar av ritande, funderande och planerande. Man kan kanske fråga sig vad jag får ut av att satsa så jäkla mycket på en nätkalender som inte hämtar nånting annat än eventuellt ära och beröm, men jag kan i varje fall säga att den gör mig oerhört lycklig. För stunden. Att hålla på med julkalendern och fundera på luckor gör mig levande och upptagen, så som jag tänker mig att en människa ska vara. Upptagen och i ett flow. Nånstans är jag ju förstås ledsen och besviken över att jag inte tjänar mitt levebröd på att göra saker jag gillar, men å andra sidan så blir allting oftast så mycket sämre så fort man börjar göra det. Så jag ska vara glad och hålla huvudet högt bara.

Nu blir det snart nytt år och nya möjligheter att glömma, radera, rehabilitera eller bearbeta eller börja om eller vafan man vill, för att nu uttrycka mig flummigast möjligt. Vi ska få en löpande, robust och glupsk labradortik hit för tio dagar medan en vän reser bort så man lär ju få stå i med att hålla chokladaskar och sånt högt i varje fall. Min skrivarkurs börjar i slutet av januari, vilket är olidligt spännande, och jag måste ta tag i läsandet innan jag ger mig in i skrivandet. Egentligen är det ganska galet att det är meningen att jag ska skriva, jag som aldrig läser. Har bara läst ett femtal böcker under de senaste tio åren, det är inte klokt. Fast å andra sidan, så kanske man heller inte behöver vara så intresserad av att läsa för att skriva. Jag kan ju skriva för såna som inte läser så mycket, såna som jag. Inte behöver man gilla att äta god mat för att bli kock heller. Och jag tycker ju väldigt mycket om god mat, men inte bryr jag mig om att laga mat för den delen.

Nu har jag så skitiga glasögon att jag knappt ser ut genom dom längre, så nu ska de tvättas och dagen ska, ehm "börjas på" såhär kl. 14.20. Det blir bra det. Men före det ska jag ännu posta julhelgens vessöbilder (som inte är det minsta juliga). Den unga, större hunden som syns på bilderna är alltså mina föräldrars NYA hund, Molly. Likadan som den förra, känt märke liksom. Varför ändra på ett fungerande koncept? Ja, varför inte tänker jag så klart.