Sitter i valet och kvalet bland söndriga soffdynor och halvurdruckna saftburkar. Att vafan man ska göra? Januari har kommit emot mer eller mindre som en klibbig och slemmig omfamning av vaghet blandat med prestationskrav och jag har Inte En Aning om vad jag ska ta mig till. En tjänst på min nuvarande ytterst sporadiska arbetsplats har blivit ledig; ett moderskapsvikariat vid museikassan, den varar i nästan ett år, alltså från och med februari ända in i evigheten. Det finns inte en partikel i mig som skulle villa ha det där jobbet, men ändå är det som att namnlösa muppar skuffar mig framåt, för händerna till tangentbordet, vill att jag ska söka, maila, fråga, ta reda på mer om den där arbetsplatsen. Så jag mailar och frågar: arbetstid 8.15–16.15. Uppgifter: blahi och blaha. Rim och reson: nu när man är utexaminerad så vore det IDIOTISKT med tanke på cv:n att INTE söka ett arbete som till och med har med ens egen utbildning att göra. Samtidigt: jag vill ju fan inte ha det där arbetet! Det borde väl säga allt, egentligen? Att få det där arbetet skulle vara som att försäkra sig på att vara mer eller mindre olycklig och missnöjd i ett år, samtidigt som hunden inte skulle ha nånstans fan att vara om dagarna. Inte för att det borde spela nån som helst roll. Jag borde inte forma mina livsval efter en fucked-up hund som aldrig lär sig att vara ensam. Men ändå. The work is not yet done.
Nåväl, jag har ännu en dryg vecka på mig att fundera på om jag ska befatta mig med den där ansökningen eller inte (antagligen inte) och samtidigt ska jag försöka ta mig samman och få nånting ordnat i det här som kallas "mitt riktiga liv" vid sidan om, dvs INTE Equiverse, howrse.com, Bingo Blitz eller Words of Wonder. De där sakerna som jag, ehm "brinner för", dvs skrivandet, ritandet, musicerandet och, ja, vi säger väl det då; hundtränandet.
No comments:
Post a Comment