En inte helt vanlig lördag

Jaha, att så har en sån här lördag gått till historien: Vi stod i Sointu med J och kollade turvis på varandra och turvis på klockan, turvis på ett jävligt intetsägande bänd, konstaterade att det nog knappast händer nåt mycket mer och förberedde oss på att gå hem. Men då, ur ingenstans, vänder sig en liten, kompakt gubbe om och börjar diskutera om LIVET och ALLTIHOPA och tar mig på bar gärning när jag säger att "ja, jag studerar ännu" och ser MISERABEL UT, tydligen, eftersom han direkt påpekar det. Och så visar sig gubben vara Bloc Party's trumtekniker och han är skotsk och lite svårförstådd, pratar om stackars aboriginer, gestikulerar vilt och är mänsklig på ett jävligt bra sätt, tycker att jag har fina tänder, att det är mina sneda tänder som gör mig personlig och ja, det där har jag hört förut: mina fucked up tänder gör mig personlig, javisst. Och rätt som det är så har J berättat hela sin livshistoria på några minuter och ölen handlas in, och allt blir mer suddigt och jag bryr mig inte längre om några konsekvenser för morgondagen, överhuvudtaget.
Och senare är halva x3m:s redaktion tydligen i Åbo och en har knullat en gift man i teven, det är skandalöst och hemskt skoj och jag vet inte vad, x3m:s redaktion är som ett gäng pastellfärgade playmobilfigurer som alla har nån form av lindrig personlighetsstörning. Och vi går hem till mig och jag leker värdinna, allt går bra och romflaskan hittas i garderoben, jag ger bort en klänning, en kebab blir aldrig uppäten, vegetarianen jag plockar skinkbitar från en sunkig paffskiva, vi spelar musik alldeles för hårt och nån rullar ut ett liggunderlag på en matta i köket.
Och klockan elva idag gick jag på jobb. Det gick bra.