Vet ni vad som nu också får komma på listan över vad Lotta avskyr? Jo, folk som postar bilder på sig själva där dom typ skriver manus tillsammans med en babian, eller hänger ner från ett rep och fotograferar bergsklättrande brudpar, eller kör racerbil tillsammans med Schumacher, och där bildtexten är "A day at work". DET ÄR INTE NÅN FUCKING "DAY AT WORK" DET ÄR EN DAY AT A FUCKING AMAZING WORK som de försöker säga, eller har jag missat något? Eller varför verkar de här "A day at work"-bilderna uteslutande handla om mänskor som har kreativa, utmanande, sinnesretande, uppiggande, spännande, avundsvärda jobb?
Jag kan tåla såna här bilder om bildtexten är typ "jag älskar mitt jobb". Men det är den sällan. Istället drar man till med det där slentrianmässiga "A day at work", som om det där skitspännande, kreativa och utmanande arbetet hade varit vilket arbete som helst. Så att "alla vi andra" med de VANLIGA SKITJOBBEN ska titta ner i kaffekoppen och känna oss skit.
Varför ser man inte fler bilder på folk som städar allmänna vessor, eller som sitter i bensinmackar, eller radar travar efter travar med böcker in i hyllor eller kör truckar? That's a fucking day at work.
"A day at work" fuck yeah, a fucking AWESOME DAY at work I'd say - you're painting aeroplanes!
"A day at work" yeah like what ever? You taking silly pictures of your own pictures? So fucking what?
"A day at work" being a private island guard or what ever. Good luck with the skin neoplasms.
"A day at work" paparazzi fuckers, I wouldn't want your job anyway.
5 comments:
haha JA, i hear ya. det är få saker som får mig att himla med ögonen så långt som det där bedrövliga smygskrytet i bloggosfären. allt ska framföras på nåt nonchalant ~världsvant~ sätt och det är så otroligt IRRITERANDE. t.ex. när det gäller resor, typ "har just ätit libanesiskt och borde nu packa inför segelresan i maldiverna jag åker på imorgon, så vi syns om en månad. den där nyöppnade libanesiska restaurangen var suverän, förresten." -- jaha, så den personen reser sååå mycket att de inte ens blir uppspelta över det utan nä, det ska nämnas i förbifarten. åh vilken framgångsrik jetsetter till människa! (ska man väl tänka, förmodar jag.) själv sitter man här som nån jävla tönt som inte fattar att Man Måste Va Cool Ju, som reser så pass lite att man fortfarande tycker att det är roligt & spännande, som är så fruktansvärt bakom flötet att man inte fattar att man måste åtminstone LÅTSAS att vara världsvan och überchill i ens blogg om man inte ska hånas bakom ryggen/skärmen. inte bara vad det gäller resande, förstås, men när det gäller saker som ger en """status""" i allmänhet antar jag. -________- äh. jag blir så trött!
Just det! Det är något så västerländskt över det där "jag har sett och upplevt så mycket att det ska FITTIGT IMPONERANDE saker till att få MIG att tappa hakan". Och så tar dom till bungyhoppen, eller dyker ner i djupa laguner, men inte ens där får man visa sig nervös eller uppspelt - nä, man ska bara hålla masken för det är ju så ociviliserat och aplikt att visa känslor. Ja, vilken framgångsrik jetsetter, liksom.
Nä, var som du är, såklart. Det festligaste är ju folk som blir uppspelta över att det serveras räkor, eller över ett hembygdsmuseum i grannbyn. Dessutom är det bättre för planeten att inte ha rest så jävla mycket utan att ha stannat ungefär på den plats där man är född, så gör dom flesta mänskor här i världen och därför har dom väl också kvar ett uns av nyfikenhet och livslust, o så borde det vara.
Mitt eget bidrag till att bli en bättre mänska är att jag har slutat vara tyst när jag inte vet vad folk talar om, istället frågar jag: alltså vad betyder "patologiskt" egentligen? (Jag vet fortfarande int riktigt vad patologiskt betyder.)
när vi nu är inne på temat hata-fb/blogg-fenomen: är det nån annan som ha märkt att ingen status drar till sig så många tummen upp som när nån droppar (förstås sådär fräckt nonchalant i förbi farten) att hen nu åker iväg till new york - jag menar, på riktigt, vad är så förbannat berömvärt i att flyga helt sjukt långa sträckor när världen inte mår bra av det för att åka till en stad där det ju ren finns massor med miljoner andra mänskor och där mänskligheten säkert har allra minst att hämta iform av uppbyggeliga impulser man kan hämta med sig hem? typ wow, hen åker till en stad där folk kan ligga blödande och döende på gatan utan att nån bryr sig men hey - sex and the city utspela sig faktiskt där!
Jo, jag har nog också förundrat mig över varför det överlag ska betraktas som en så jäkla positiv och rolig grej att någon reser nånstans. Nog är det ju ett nöje att resa, javisst, men det är ju här hemma man bor och lever och har chans att påverka.
Samma är det sen när nån har köpt nånting, typ en ny fin klänning eller en skinande bil. 18 likes på FB. Varför? Det är ju tamejfan bara nån som har köpt nånting, vad är nu det att "gilla"?
det var en bekant från barndomen som ville bli vän på fb, efter en kort tid skrev hen en status "kaffet i den nya apparaten smakade för jävligt, så kosta vad det kosta vill - nu köpte jag en moccamaster [ungefär]", sen dolde jag hens statusar.
Post a Comment