Gemenskap

Jag blev just lite paff, och sen lite fundersam. Pratade med min yngre studiekamrat om studerandet i allmänhet och hur det nu är, vad man väljer att välja och sånt där. Vi pratade om biblioteket och att det blir trångt där om det kommer många nya studerande, och då sa jag lite bryskt att jag inte fattar vad man ska sitta där för, man kan väl sitta hemma och studera, att där i biblioteket spelar man ju bara onlinespel och får inget gjort. "Jo, men det är gemenskapen" sa han. Han sa det som en självklarhet. Gemenskapen. Jag sa "jo, förstås." Sen skämdes jag nästan. Sen kom jag på, att sånt där med gemenskap aldrig har varit en prioritet för mig, och att jag nog sällan har varit någonstans "för gemenskapens skull". Jag gillar om man av en slump nån gång hamnar på nåt öldrickarställe med mänskor man känner, men annars ryggar jag lite tillbaka för sånhäna ord som just gemenskap. Varför? För att jag inte trivs? För att det alltid blir såna skit-diskussioner som man inte orkar lyssna på? Kanske inte så viktigt.
Det slog mig bara, att kanske jag hade varit en helt annan mänska, om jag också hade prioriterat sånt där som gemenskap.