Jag förstår det. Kollektivt medlidande skapar en form av trygghetskänsla, är ett uttryck av samhörighet mänskor emellan, ett konstaterande om att det nog finns godhet ibland oss, att vi alla tillsammans nu gemensamt kan tända ett symboliskt tröstljus på fönsterbrädet. "Jag deltar."
Jag tände själv ett ljus igår i fönstret, men kom sen på att det var mest på grund av estetiska orsaker - det var snyggt med ett rött ljus i mitt öppna fönster, bland alla mina välmående krukväxter, ljuslågornas skuggor mot mina vita väggar, jag tänkte inte direkt på det då, men det är ganska vidrigt egentligen när jag nu tänker på det.
När vi går med i sånhäna grupper som tänder ljus för olika offer som för oss känns betydelsefulla, kan vi också tänka på alla de gånger då vi INTE tänder ljus för andra hemskheter i världen, helt enkelt för att dom inte anses betydelsefulla nog. Norge är nära Finland, och jag förstår att nordbor blir mer tagna och berörda av sånt som händer så nära oss, men KOM IHÅG; Varje dag pågår en brottslighet och grymhet som är betydligt värre, betydligt mer organiserad, trots det totalt accepterad och mer ondskefull än vi nånsin kan föreställa oss, och det är hela den vita lyxvärldens bubbla som ligger bakom den brottsligheten, om jag nu ska uttrycka mig riktigt subtilt. Det handlar om dom som får betala priset för att VI lever som vi gör, dom som arbetar rövarna av sig för att vi ska få köpa apbilliga kläder, resa vida kring och uttrycka oss plumpt om andra kulturer och ha vår slit-o-släng-mentalitet orörd och oifrågasatt. Dessutom skjuts folk varje dag ihjäl av vapen som vi antagligen har varit med och finansiera, men det är det ingen som bryr sig om. Folk vaknar först för tragedier när de på något sätt berör dom själva.
"Bara känslan av att stiga upp på morgonen, göra sig i ordning och gå till matsalen och ta för sig av buffébordets läckerheter, gör att man längtar till nästa gång man ska ut och resa."
"På rena kineshotell serveras dock inte västerländsk frukost. Den gången vi bodde på ett sådant hotell var det Starbucks som gällde för frukosten, eftersom kineserna varken äter bröd eller mjölkprodukter" skriver Ingrid, typisk västerlänning, i sin blogg.
No comments:
Post a Comment