Med risk för att bli långrandig, måste jag skriva ner ännu en tanke om döden.
Det kom ett sms från mamma som skrev att mormor verkar gå bort närsomhelst nu. De sitter alla vid hennes säng, hon och hennes syskon. Det som känns så konstigt för mig, är att mormor i skrivande stund är precis lika mycket vid liv som hon var då hon föddes för herrans många år sedan. 90 år av liv och så bara ett omfång av ett par timmar då ett liv går från att vara 90 år gammalt till ingenting alls. Det får mig att tänka på livet i ett helt underligt perspektiv, som att det både är betydelsefullt som attan samtidigt som det inte alls är det, för så fort ett hjärta slutar slå, finns det ingenting kvar. Jag vet ju att det inte är något märkvärdigt med det, så funkar det helt enkelt men ibland ter sig några få timmar mer betydelsefulla än flera år.
No comments:
Post a Comment