"Every time when someone walks with sticks (?), 150 little turtle eggs are crushed in Trinidad"
Tuesday, December 11, 2012
Sent på natten-blaj
Idag tänkte jag nåt sånt där att tänk hur trevligt det hade varit att lägga sig ner och läsa en bok och återuppta läsförmågan. Men så tänkte jag sen direkt på hur jag nästan genast skulle känna lockelsen att stiga upp och blogga om upplevelsen. Det är såhär som det inte får bli! Man måste ju tamejfan leva mer än man har behov av att blogga om att man lever. Ibland tror jag bara att jag är en enda formulering som jag formluerar själv. Man får närapå en utanför-kroppen-upplevelse. Ok, snäppet värre vore ju att twittra.
Monday, December 10, 2012
Mina danska favorituttryck
Jeg mangler penge
Jag saknar pengar. Men här måste man ju så klart tänka på mangeln.
Du skal bare bli ved
Du ska bara fortsätta. Och där ser man så klart hur nån bara blir till ved, en hög med ved.
Måske er det en moské
Kanske är det en moské, kanske inte.
Jag saknar pengar. Men här måste man ju så klart tänka på mangeln.
Du skal bare bli ved
Du ska bara fortsätta. Och där ser man så klart hur nån bara blir till ved, en hög med ved.
Måske er det en moské
Kanske är det en moské, kanske inte.
Sunday, December 09, 2012
Saturday, December 08, 2012
Städning i sju timmar
Jag måste bara berätta det här: jag har städat i över sju timmar. SJU! Det vill aldrig bli rent här, eller nån ordning på alla saker. Inte är det ännu klart, men nån gång måste man helt enkelt sluta.
Idag trodde jag att polisen skulle ta mig när jag var uppe och klättrade på ett sandberg. Men dom skulle bara pissa med sin schäfer. Som pissade, och pissade och pissade. Jag har aldrig sett en hund pissa så länge. Stackars polishund.
Idag trodde jag att polisen skulle ta mig när jag var uppe och klättrade på ett sandberg. Men dom skulle bara pissa med sin schäfer. Som pissade, och pissade och pissade. Jag har aldrig sett en hund pissa så länge. Stackars polishund.
Rostbröd efter rostbröd
Jaha, hoho. Värst vad denna hade damer omkring sig liksom. Höhöhö. Först ska de sugas o sen torkas. Hehehe. Jag döööör.
Jag har "städlördag", dvs jag sitter inne med tänt ljus och äter rostbröd efter rostbröd. Lägenheten är KATASTROFAL, så till den grad att jag nästan borde ta före- och efter foton innan jag städar. För jag ska alltså städa. Det är bara så skönt att ta tid på sig, att inte börja direkt.
Jag var ute med hunden och så mitt i allt kom jag ihåg att jag hade jobb antingen den åttonde eller den nionde, och det riktigt högg till i bröstet, alltså fysiskt; när man minns nån sån där grej som man inser att man har glömt. Till all tur var det sen den nionde jag skulle jobba, i morgon, inte idag, så man kunde dra en lättnadens suck. Sånt idag.
Igår var jag på lite dåligt humör. Eller först var det roligt, men sen blev det mindre roligt när det igen blev så uppenbart att jag inte kommer iväg nånstans om helgerna när jag har en sån problematisk hund. Det hjälpte inte alls att jag läste en sån där FB-status där nån skrev att hen har "lite ångest över att inte göra nånting idag, men I MORGON är det en massa program." Ok, jag är väl medveten om att det är dom som är sjuka i huvudena, inte jag, när dom skriver sånt där, när dom känner press att göra saker om helgerna. Men ändå. Så tänkte jag att tänk på mig då, som sitter här med datorn och hunden hela helgen. Och inte har några symtom av ångest alls, tror jag. Eller så har jag. Kanske det är undertyckt. I alla fall blev jag jäkligt väl medveten om min situation när J ringde sent och i detalj berättade hurdan musik Absoluuttinen Nollapiste hade spelat och Tundramatics och vad det nu var, hur han ensam hade gått ut o dansa utan mig, för att jag är hemma i lököbyxorna med separationsangstiga hunden. Jag kände mig som en dödssjuk pensionär som man ringer till och berättar åt hur skoj det är att vara ute, så att famo ska få nåt roligt att tänka på också, liksom. Att "famo, här e jättefint. Dom har hängt upp girlander och grejer". Famo baa "jååjåå, ge mig knark".
Jag sa, att nån gång måste vi fixa fredagshundvakt, så att vi kan gå ut och ha skoj och sen fortsätta vara ihop, för det bara bäddas för problem när vi alltid är ute på skilda håll och sen refererar för varandra vad vi har varit med om, så att den andra kan fnysa och muttra av avundsjuka (ok, det är bara jag som fnyser och muttrar av avundsjuka). Men sånt här alltså. Tänk, inte visste jag för ett år sen att min livssituation skulle vara sån här idag. Inlåst med problemhund, ingen fest så långt ögat når, enstaka helger i Helsingfors då man "lämnat barnet över till föräldrarna", så känns det. Nä, jag måste göra något åt det här.
Men nu ska jag städa.
Jag har "städlördag", dvs jag sitter inne med tänt ljus och äter rostbröd efter rostbröd. Lägenheten är KATASTROFAL, så till den grad att jag nästan borde ta före- och efter foton innan jag städar. För jag ska alltså städa. Det är bara så skönt att ta tid på sig, att inte börja direkt.
Jag var ute med hunden och så mitt i allt kom jag ihåg att jag hade jobb antingen den åttonde eller den nionde, och det riktigt högg till i bröstet, alltså fysiskt; när man minns nån sån där grej som man inser att man har glömt. Till all tur var det sen den nionde jag skulle jobba, i morgon, inte idag, så man kunde dra en lättnadens suck. Sånt idag.
Igår var jag på lite dåligt humör. Eller först var det roligt, men sen blev det mindre roligt när det igen blev så uppenbart att jag inte kommer iväg nånstans om helgerna när jag har en sån problematisk hund. Det hjälpte inte alls att jag läste en sån där FB-status där nån skrev att hen har "lite ångest över att inte göra nånting idag, men I MORGON är det en massa program." Ok, jag är väl medveten om att det är dom som är sjuka i huvudena, inte jag, när dom skriver sånt där, när dom känner press att göra saker om helgerna. Men ändå. Så tänkte jag att tänk på mig då, som sitter här med datorn och hunden hela helgen. Och inte har några symtom av ångest alls, tror jag. Eller så har jag. Kanske det är undertyckt. I alla fall blev jag jäkligt väl medveten om min situation när J ringde sent och i detalj berättade hurdan musik Absoluuttinen Nollapiste hade spelat och Tundramatics och vad det nu var, hur han ensam hade gått ut o dansa utan mig, för att jag är hemma i lököbyxorna med separationsangstiga hunden. Jag kände mig som en dödssjuk pensionär som man ringer till och berättar åt hur skoj det är att vara ute, så att famo ska få nåt roligt att tänka på också, liksom. Att "famo, här e jättefint. Dom har hängt upp girlander och grejer". Famo baa "jååjåå, ge mig knark".
Jag sa, att nån gång måste vi fixa fredagshundvakt, så att vi kan gå ut och ha skoj och sen fortsätta vara ihop, för det bara bäddas för problem när vi alltid är ute på skilda håll och sen refererar för varandra vad vi har varit med om, så att den andra kan fnysa och muttra av avundsjuka (ok, det är bara jag som fnyser och muttrar av avundsjuka). Men sånt här alltså. Tänk, inte visste jag för ett år sen att min livssituation skulle vara sån här idag. Inlåst med problemhund, ingen fest så långt ögat når, enstaka helger i Helsingfors då man "lämnat barnet över till föräldrarna", så känns det. Nä, jag måste göra något åt det här.
Men nu ska jag städa.
Supermario goes Africa
När mitt Logic-program ännu funkade så byggde jag ihop en sånhän störande liten elektronisk icke-låt:
För jo, det handlar bara om att BYGGA när det kommer till midi. Bygga, lägga till, lyssna, dra ut klossar, korta av klossar osv. Jag tycker det är SKITSKOJ! Typ det bästa jag vet efter att äta, knulla och knarka. Nej, jag skoja bara.
Egentligen skulle jag tycka att det skulle vara roligt att bygga en egotrippad tortyrkammare, dvs ett rum med bara min musik, mina bilder och typ min vedervärdiga matlagning. Alla skulle vara välkomna. Det skulle finnas spelregler, typ alla skulle uppmuntras till att hålla nån form av torrt föredrag eller inspirerande show, en i taget. Det är väl tysken i mig som önskar mera engagemang, mera program på såna där hemmafester, typ en spåhörna eller vad vet jag. Folk som gör saker, program bara.
För jo, det handlar bara om att BYGGA när det kommer till midi. Bygga, lägga till, lyssna, dra ut klossar, korta av klossar osv. Jag tycker det är SKITSKOJ! Typ det bästa jag vet efter att äta, knulla och knarka. Nej, jag skoja bara.
Egentligen skulle jag tycka att det skulle vara roligt att bygga en egotrippad tortyrkammare, dvs ett rum med bara min musik, mina bilder och typ min vedervärdiga matlagning. Alla skulle vara välkomna. Det skulle finnas spelregler, typ alla skulle uppmuntras till att hålla nån form av torrt föredrag eller inspirerande show, en i taget. Det är väl tysken i mig som önskar mera engagemang, mera program på såna där hemmafester, typ en spåhörna eller vad vet jag. Folk som gör saker, program bara.
Friday, December 07, 2012
Katt vs hund
Ni vet när man tänker på katt och hund, så är de ofta varandras motsatser. Jag har gjort små kategorier för vad som passar ihop med katt och vad som passar ihop med hund. Varför? Ja, se det vet jag inte. Men såhär ser det ut:
Katt: Hund:
Franska Tyska
Vin Öl
Champagne Skumvin
Formsydd jacka Flanellskjorta
Café Pub
Allergi Sockersjuka
Gratin au potiron Korvsås
Silverbestick Slev
Arkitektur Fotboll
Romantik Funktionalism
Örtte Kaffe
Buddhismen Lutherdomen
Länsstol Soffa
Lusthus Uthus
Silkesmask Metmask
Satin Ylle
Olivolja Smör
Permanentad Naturlockig
Orkidé Maskros
Cigarett Löstobak
Kokain Marijuana
Symaskin Vävstol
Hårtork Ingen hårtork
Glas Mugg
Färskpressad apelsinjuice Eldorados apelsinjuice
Boracay Alanya
Schack Sänka skepp
Finmotorik Grovmotorik
Mercury Evinrude
Ok, nu kom vi in på båtmotorer, då är det nog bäst att sluta.
Franska Tyska
Vin Öl
Champagne Skumvin
Formsydd jacka Flanellskjorta
Café Pub
Allergi Sockersjuka
Gratin au potiron Korvsås
Silverbestick Slev
Arkitektur Fotboll
Romantik Funktionalism
Örtte Kaffe
Buddhismen Lutherdomen
Länsstol Soffa
Lusthus Uthus
Silkesmask Metmask
Satin Ylle
Olivolja Smör
Permanentad Naturlockig
Orkidé Maskros
Cigarett Löstobak
Kokain Marijuana
Symaskin Vävstol
Hårtork Ingen hårtork
Glas Mugg
Färskpressad apelsinjuice Eldorados apelsinjuice
Boracay Alanya
Schack Sänka skepp
Finmotorik Grovmotorik
Mercury Evinrude
Ok, nu kom vi in på båtmotorer, då är det nog bäst att sluta.
Ruta sju
"So what do you think of this suggestion? Should we just demolish the whole building?"
..
"No problem, let's do it"
..
"In the whole picture; a good suggestion"
..
"Yesterday as my wife passed by it, she was almost robbed at knife point"
..
"That flea infested rat hole is nothing worth having around"
Thursday, December 06, 2012
Ruta 6
"Yesterday when I walked past that derelict building, I was almost robbed at knife point"
..
"How do you mean almost?"
..
"Well, I didn't see anything, but the FEELING, you know"
Wednesday, December 05, 2012
Menade du: säveltäjiä keskiajalta nykyaikaan?
Googlar "naissäveltäjiä keskiajalta nykyaikaan".
Google baa, menade du: säveltäjiä keskiajalta nykyaikaan?
Google baa, menade du: säveltäjiä keskiajalta nykyaikaan?
A seven year old parrot story
Tänkte att jag inte direkt skulle komma hit med nån emotionell svada över att jag nu har gett bort mina nymfkakaduor, men NU HAR JAG JU GJORT DET! Va fan har jag gjort?! Åkt till Pansio, träffat en dam med fem katter och två akvarier, två fåglar, en hund och en utslagen man som jag märkte att låg under filtar i soffan först efter flera minuter. Hur som helst, så pratade hon så passionerat om sina fåglar och sina planer, så jag helt enkelt inte kunde låta bli att bestämma mig för att ge mina fåglar åt henne, ja tamejfan, det var nog nästan så det gick till! Och rätt som det var så körde hon iväg med Fjutte och Nefi sådär bara, "tämä on onnen päivä" sa hon. I utbyte fick jag nån slags gammal växt som växer lite speciellt som en solfjäder och som får fantastiska blommor som blommar bara en dag. Apostlalilja, heter väl en sån blomma. Och sen kom storgråten. Att nu är gojorna borta 4-ever, nu är mitt längsta förhållande nånsin slut. Men samtidigt så säger ju resonen där bakom att det här var ett bra beslut.
En papegoja: katastrofalt.
Två papegojor: lite bättre.
Fyra papegojor: ETT JÄDRANS PAPEGOJLIV!!
Senare ringde tanten och berättade att mina och hennes fåglar kom bra överens. Jag försökte berätta om allt vad mina gojor har varit med om, översatte frenetiskt hök till haukka på Lexin medan jag försökte berätta om vilka olika djur som har försökt anfalla mina fåglar på Vessö. Det är roligt att prata finska när nervositeten släpper. Jag log genom hela samtalet.
En papegoja: katastrofalt.
Två papegojor: lite bättre.
Fyra papegojor: ETT JÄDRANS PAPEGOJLIV!!
Senare ringde tanten och berättade att mina och hennes fåglar kom bra överens. Jag försökte berätta om allt vad mina gojor har varit med om, översatte frenetiskt hök till haukka på Lexin medan jag försökte berätta om vilka olika djur som har försökt anfalla mina fåglar på Vessö. Det är roligt att prata finska när nervositeten släpper. Jag log genom hela samtalet.
Tuesday, December 04, 2012
Monday, December 03, 2012
Sånt där som händer i Borgå/Helsingfors
Har tagit en svängom till Helsingfors/Borgå, hälsat på föräldrar, syskon, djur och gamla vänner. Allt är som det alltid har varit, förutom att jag hade morsans stopparock på mig. Vilket var en JÄDRANS tur för min egen var tunn och hade söndrig dragked [trasigt blixtlås] och knapp som fallit av. Så nu kan jag ärva mammas och slänga min egen.
Det var en lång lördag i Helsingfors. Jag var på mitt livs första brunch, tillsammans med bland annat ett spädbarn på 2 månader som också var på sitt livs första brunch, tala om att uppleva saker vid olika tidspunkter i livet. Vi bara satt och drack skumvin och hängde i en soffa i 10 timmar, det var helt sjukt. Alla var så trötta och så fulla av nån slags olust, folk började pika varandra som långstadie-elever. Jag följde mest med och lät kulturkrocken leva, så som jag brukar göra i Hesa, allting är så annorlunda ändå. Dessa mänskor är framgångsrika och planerar resor för att överleva vintern liksom. Som om det vore ens naturliga rätt att resa nånstans alltid. Jag tycker det är korkat, men samtidigt helt omöjligt att stoppa. Dom arbetar sig halvt fördärvade, alla är lite rubbade och ibland måste de helt enkelt resa bort och tafsa på främmande hud för att överleva. Alla har de förhållanden med karlar som är så uppåt väggarna att man blir alldeles paff av att bara höra en tredjedel. Men såhär lever dom. I ett skede blev jag så full att jag gick och stirrade på mig själv i vessaspegeln, konstaterade att jag var ett fyllo och dessutom jävligt självcentrerad. Men jag återhämtade mig.
Vi gick till Musta Kissa och till Pacifico. Vi träffade ett par som var så konstlade att jag var tvungen att glo på dom hela tiden. De var som robotar som frågade varandra vilken pizza de ville ha, men sen hände nåt oförklarligt och den andra svarade: "ge mig inte den där blicken nu igen." Att se på dom var som att se på riktigt dålig teve.
Hemma i Borgå var allt precis som alltid, så klart. Fullbelamrat, luktande kylskåp, ingen hemma, halvfärdigt gräddad lasagne med palsternack, kyla längs med golvet, tystnad och tre tickande klockor. Jag har läst gamla dagböcker och konstaterat att jag alltid har varit precis likadan; självdestruktiv, trånande efter folk och ibland riktigt rejält dum i huvudet också. Skulle så gärna villa ändra på mig, behålla klarsyntheten men få en förmåga att verkligen kunna bryta upp med grejer som man borde bryta upp med. När jag läser gamla dagböcker så inser jag att jag alltid har uttryckt mig vagt för att slippa vara ärlig, till exempel. Jag blir så förbannad när jag läser såndäna saker, hur jag skrev "jag saknar dig lite" åt folk jag gillade, istället för att skriva: "JAG TÄNKER PÅ DIG VARJE FUCKING MINUT OCH SKRIVER FEMTON FORMULERINGAR OM PÅ VILKA OLIKA SÄTT JAG SKULLE VILLA KRAMA DIG PÅ I MIN SKRIVBOK VAR TJUGONDE MINUT". Men nä; fånig, fåordig, muka-självständig, krystad och oärlig skulle jag vara. Inte konstigt att det gick som det gick; att jag aldrig har vågat ett piss i hela mitt liv, bara velat runt och hoppats på att andra ska rulla ut röda mattan framför mig.
Jo, det är med en lite bitter smak på tungan som jag avslutar den här söndagskvällen. Ska tillbaka mot Åbo, tillbaka mot bekanta och halvfärdiga saker, mot problem och skojigheter.
Det var en lång lördag i Helsingfors. Jag var på mitt livs första brunch, tillsammans med bland annat ett spädbarn på 2 månader som också var på sitt livs första brunch, tala om att uppleva saker vid olika tidspunkter i livet. Vi bara satt och drack skumvin och hängde i en soffa i 10 timmar, det var helt sjukt. Alla var så trötta och så fulla av nån slags olust, folk började pika varandra som långstadie-elever. Jag följde mest med och lät kulturkrocken leva, så som jag brukar göra i Hesa, allting är så annorlunda ändå. Dessa mänskor är framgångsrika och planerar resor för att överleva vintern liksom. Som om det vore ens naturliga rätt att resa nånstans alltid. Jag tycker det är korkat, men samtidigt helt omöjligt att stoppa. Dom arbetar sig halvt fördärvade, alla är lite rubbade och ibland måste de helt enkelt resa bort och tafsa på främmande hud för att överleva. Alla har de förhållanden med karlar som är så uppåt väggarna att man blir alldeles paff av att bara höra en tredjedel. Men såhär lever dom. I ett skede blev jag så full att jag gick och stirrade på mig själv i vessaspegeln, konstaterade att jag var ett fyllo och dessutom jävligt självcentrerad. Men jag återhämtade mig.
Vi gick till Musta Kissa och till Pacifico. Vi träffade ett par som var så konstlade att jag var tvungen att glo på dom hela tiden. De var som robotar som frågade varandra vilken pizza de ville ha, men sen hände nåt oförklarligt och den andra svarade: "ge mig inte den där blicken nu igen." Att se på dom var som att se på riktigt dålig teve.
Hemma i Borgå var allt precis som alltid, så klart. Fullbelamrat, luktande kylskåp, ingen hemma, halvfärdigt gräddad lasagne med palsternack, kyla längs med golvet, tystnad och tre tickande klockor. Jag har läst gamla dagböcker och konstaterat att jag alltid har varit precis likadan; självdestruktiv, trånande efter folk och ibland riktigt rejält dum i huvudet också. Skulle så gärna villa ändra på mig, behålla klarsyntheten men få en förmåga att verkligen kunna bryta upp med grejer som man borde bryta upp med. När jag läser gamla dagböcker så inser jag att jag alltid har uttryckt mig vagt för att slippa vara ärlig, till exempel. Jag blir så förbannad när jag läser såndäna saker, hur jag skrev "jag saknar dig lite" åt folk jag gillade, istället för att skriva: "JAG TÄNKER PÅ DIG VARJE FUCKING MINUT OCH SKRIVER FEMTON FORMULERINGAR OM PÅ VILKA OLIKA SÄTT JAG SKULLE VILLA KRAMA DIG PÅ I MIN SKRIVBOK VAR TJUGONDE MINUT". Men nä; fånig, fåordig, muka-självständig, krystad och oärlig skulle jag vara. Inte konstigt att det gick som det gick; att jag aldrig har vågat ett piss i hela mitt liv, bara velat runt och hoppats på att andra ska rulla ut röda mattan framför mig.
Jo, det är med en lite bitter smak på tungan som jag avslutar den här söndagskvällen. Ska tillbaka mot Åbo, tillbaka mot bekanta och halvfärdiga saker, mot problem och skojigheter.
Sunday, December 02, 2012
Ruta två
"How do you mean "make a new calendar"?
"Well, they found an even older Maya calendar that doesn't predict the end of the world yet."
Saturday, December 01, 2012
Subscribe to:
Posts (Atom)












